Uncategorized

Valkyrior och einhärjar

Valkyrior är kvinnliga väsen inom nordisk hedendom. De korar de fallna krigarna och för dessa till Valhall – om de är dit de ska. Hälften av de fallna krigarna hamnar hos Oden i Valhall och den andra hälften hamnar Freja i Folkvang. Valkyriorna tjänar även vid Valhalls stora fester genom att servera Särimners fläsk och Heidruns mjöd till krigarna.

Det finns ett flertal namngivna valkyrior, bland annat: Freja (valkyriornas ledare), Mist, Rist, Göndul, Skögul, (som häller upp självaste Odens horn), Hild, Gunn, Hårfjätter, Skäggald, Brynhild, Sigrun, Rota, Trud, Lökk, Göll, Geirahöd, Randgrid, Rådgrid, och Reginleif.

Einhärjar är namnet på de fallna krigare som valkyriorna har tagit till Valhall. Varje morgon tågar einhärjarna ut ur Valhall till Idavallen där de krigar med varandra till döden. Detta för att träna sig inför den slutgiltiga striden i Ragnarök. Mot kvällen torkar dock det gjutna blodet åter in i köttet, avhuggna lemmar letar sig tillbaka till sina kroppar och de fallna reser sig igen. Einhärjarna går sedan tillbaks till Valhall där de festar hela natten på fläsk och mjöd. Varje natt är så lång, att till och med den einhärjare som somnar sist, hinner få en god och lång sömn. Det medför att ingen vaknar upp med baksmälla morgonen efter.

Vid Ragnarök kommer Oden att leda einhärjarna till slätten Vigrid – det den slutgiltiga striden mot jättarna kommer att stå.

Annonser
Standard
Uncategorized

Ållebergs ryttare

Ållebergs ryttare är en sägen om de sovande ryttarna under Ålleberg, i närheten av Falköping, Västergötland. Antalet ryttare och deras ursprung skiljer sig i olika tolkningar. Ibland påstås de vara tusentals och ibland är de enbart tolv till antalet. Ibland påstås de vara de modigaste krigarna i Sverige som vilar under berget för att resa sig åter när riket är i fara och ibland påstås de vara de tolv gyllene ryttarna som slöt upp vid slaget vid Åsle år 1389. Enligt vissa har Ålleberg en stor hemlig järnport som leder in till salen där ryttarna sover.

Enligt sägen blev en gång en bonde inbjuden i berget. Han var på väg till marknaden i Falköping med ett lass säd då det hände. Då han passerade Ålleberg kom en man fram och frågade om han fick köpa hela lasset. Bonden följde då mannen in i en sal i berget där riddarna låg och sov i full stridsmundering. Bonden råkade stöta till ett betsel varpå det klingade till i hela salen. Riddarna vaknade till och frågade om det var dags, dock mannen som köpt lasset svarade att de kunde sova vidare.

Det finns en rad andra sägner från området kring Ålleberg, bland annat om trollet Ålla som tvättar sina kläder så att det blir dimma över hela Falbygden, de gäckande guldskatterna som blir till sten i dagsljus och den forsande jordälven som bryter fram när brunnar grävs i närheten av berget.

Standard
Uncategorized

Vad är en domarring?

En domarring är en forntida stensatt gravtyp. Det är en cirkel av stenar, resta eller liggandes, som ofta är udda till antalet – vanligtvis sju eller nio. Domarringar var vanliga under folkvandringstiden*, men de kom i bruk redan i slutet av bronsåldern.

Förr, under medeltiden, trodde man att domarringar var forntida tingsplatser. Teorin var att det satt en domare på varje sten och därmed kunde omröstningen aldrig bli oavgjord då det var ett udda antal stenar/domare. Det finns dock inga tecken som styrker att ringarna användes till detta. Man har istället hittat brandgravar inuti dem.

De flesta domarringar finns i Småland och Västergötland. De förekommer även utanför Norden, bland annat i Polen.

Domarring i Stenebacka, Tanums kommun, i Bohuslän.

*= folkvandringstiden skedde vid olika tidpunkter i olika regioner i Europa. Dåtidens Sverige berördes av detta fenomen runt år 400-550 e.Kr, dvs under järnåldern – strax innan vikingatiden.

Standard
Nyheter

Fler ”guldgubbar” hittade i Blekinge

Ett tiotal arkeologer undersöker nu åter igen den välkända kullen i Vång, Blekinge. Här hittades ett antal ”guldgubbar” 2013 och några bronsmasker 2004. Nu har man åter igen hittat fler ”guldgubbar”, man har även gjort andra fynd av glas och brons på platsen.

Mängden ”guldgubbar” som har hittats på platsen kan eventuellt tyda på en lokal produktion. Liknande fynd har gjorts på Öland och Bornholm – vilket visar på en koppling mellan platserna under järnåldern.

Standard
Uncategorized

Mörksugga

En mörksugga är ett nordiskt väsen, främst från Dalarna. Det omnämns i flera uppteckningar från 1920-talet i landsmålsarkivet i Uppsala. Dessa är främst från Siljans södra del – dvs runt Rättvik, Djura. Ål, Gagnef och Leksand. En mörksugga beskrivs som något som gärna skrämmer barn som är ute för sent på kvällarna.

Rättvikskonstnären Verner Molin (1907-1980) har gett mörksuggan dess moderna utseende, dock så har väsendet funnits i folkmun långt innan dess.

Standard
Recensioner

Sveakampen av Martin Eriksson

Sveakampen (1999) är en ungdomlig vikingatida roman skriven av Martin, även känd som ”E-Type”, Eriksson. Den handlar om Udo och hans vänner som restaurerar ett skepp och åker till Birkö (Birka) i Mälaren för att delta i Sveakampen och fira midsommar. Allt blir dock inte som de tänkt sig.

Boken är lättläst och fartfylld. Författaren är mycket kunnig i ämnet och kommer med en stor mängd fornnordiska referenser och detaljer.

Betyget blir 3 av 5. Läsvärd!

Standard