Uncategorized

Suecia antiqua et hodierna

Suecia antiqua et hodierna, som betyder ”Det forna och nuvarande Sverige”, är ett topografiskt planschverk av 1600-talets Sverige – dvs under stormaktstiden. Verket består av 353 koppargravyrer. Det är till största del vyer över dåtida städer, men även bilder av slott, kyrkor och herresäten samt historiska plaster som Gamla Uppsala och Birka. Verkets gravyrer är dock inte alltid sanningsenliga, bland annat så har man i vissa fall tagit med planerade byggnader som sedan inte blivit av och ibland har man fuskat lite med skalan för att få kyrkor och liknande att se större och pampigare ut.

Suecia antiqua et hodierna gjordes till största del av arkitekten/militären/ämbetsmannen Erik Dahlbergh (1625-1703) och bekostades av svenska staten. År 1660 började han att resa runt i Sverige och tecknade av städer och andra platser. Vissa planscher i verket är dock tecknade av andra. Dahlbergh anlitade de bästa gravörerna från Holland och Frankrike och reste själv till Paris för att leda arbetet med graveringen. På grund av krig med Danmark fick dock arbetet ett avbrott på nästan 10 år, det återupptogs i mitten på 1680-talet.

Kopparstick var en mycket modern tryckteknik vid denna tid. Tryckningen blev mycket långdragen och flera av de ledande personerna dog under tiden – Dahlbergh själv avled år 1703. Slutligen år 1716 så beslöt man sig för att ge ut det man då hade tryckt färdigt, det blev 353 planscher av 416 färdiggraverade plåtar. Verket var ursprungligen tänkt att delas ut som gåvor till främmande makter och andra inflytelserika personer, sedermera kom den ut till försäljning och 1746 var större delen av utgåvan såld. Sedan dess har flera nyutgåvor utkommit.

Skara

Västerås

Gamla Uppsala högar

Standard
Uncategorized

Tollundmannen och Grauballemannen

Tollundmannen och Grauballemannen är två stycken så kallade mosslik som har hittats i Danmark. Båda är daterade till 300-talet före vår tidräkning.

Tollundmannen hittades i Bjældskovdal i Jylland, den 8 maj 1950, vid en torvgrävning i mosse. Då man först hittade kroppen trodde man att det rörde sig om ett modern mord och polis tillkallades. Ganska snart insåg man att kroppen var mycket gammal och arkeologer fick undersöka den. Tollundmannen hade dödats via hängning och snaran om halsen finns ännu bevarad. Mannen antas ha blivit 30-40 år gammal. Hans hår var kortklippt (det har blivit missfärgat rött av mossan). Då man röntgade kroppen direkt efter man tagit upp den fann man att alla inre organ var bevarade och att mannens sista måltid bestod av gröt eller välling. Sår på mannen fotsulor tyder sannolikt på att han brukade gå barfota.

Tollundmannen ligger idag på Silkeborg Museum.

Grauballemannen hittades 1952 i Nobel mosse vid Silkesborg under en torvgrävning. Kroppen är något deformerad utav jordmassans tryck, men annars är den välbevarad. Mannen antas ha blivit ungefär 30 år och var 175 cm lång. Han blev dödad av ett snitt genom halsen, från öra till öra. Även detta mossliks hår har blivit rödfärgat utav mossan.

Grauballemannen ligger i dag på Moesgård Museum nära Århus i Danmark.

Standard
Uncategorized

Askahögen

Askahögen, norr om Vadstena i Östergötland, var under vikingatiden troligen ett maktcentrum. Man trodde först att högen var en vanlig gravhög – 55 meter bred och 18 meter lång med en oval form, 3 meter hög och med en flat ovansida. År 2013 avsöktes högen med en georadar. Man upptäckte då att det stått ett 14 meter brett och 47,5 meter långt långhus ovanpå högen. Långhuset hade fyra ingångar, dubbla vägglinjer och troligen en eldstad i mitten. De stora bopålarna som bar upp huset hade 1 meter i diameter. Långhuset ska ha påmint mycket om huset på kungsgårdsplatån i Gamla Uppsala.

Långhuset, även kallad Askahallen, uppfördes under 700- och 800-talet. År 1920 gjordes en rad fynd i området i några rikt utrustade gravar, bland annat så hittade man förgyllda berlocker, hästutrustningsdetaljer, en orientalisk bronskanna, ett silversmycke föreställande en vikingakrigare och ett vackert Frejasmycke av silver. I början av 2000-talet hittade man, i de närliggande åkrarna, en silverfiligranpärla , en kedja och delar av spännbucklor – alla daterade till 900-talet.

Området kring Askahögen kan eventuellt varit mycket viktigt under vikingatiden.

Frejasmycke av silver

Standard
Uncategorized

Vitteneskatten

Vitteneskatten är en guldskatt som hittats vid Vittene i Trollhättans kommun i Västergötland. Med sina 1,9 kg är det Sveriges tredje största guldfynd. Skatten består av fyra och en halv guldringar. Den första delen av Vitteneskatten hittades sensommaren 1990 av Asta och Tapio Lund i deras trädgård. De trodde först att de hittat en krökt gardinstång, så fyndet hamnade i städskrubben och glömdes bort. Hela fem år senare kom Tapio att tänka på föremålet. Han lät det då en guldsmed titta på det och efter att denne bekräftat att det var guld så ringde han arkeologerna på Lödöse museum. Föremålet visade sig vara en halsring, mycket lik Havorringen från Gotland. Halsringen daterades till omkring år 0.

I oktober 1995 påbörjades en utgrävning av fyndområdet. Man grävde ut så mycket som 100×100 meter. Fynden bestod då slutligen av ytterligare två och en halv halsringar och en armring – alla daterade till 100-talet. Man hittade även stolphål på platsen.

Vitteneskatten förvaras idag i Guldrummet på Historiska Museet i Stockholm.

Vitteneprojektet

Vitteneprojektet startade 1996. Ett samarbete där Älvsborgs Länsmuseum, Statens historiska museum och Arkeologiska institutionen vid Göteborgs universitet var huvudmän. Man ville bland annat veta varför guldskatten hamnat just i Vittene. Man undersökte området kring stolphålen åren 1996-1999, samtidigt som man undersökte ett närliggande gravfält åren 1997-1999. En mängd fynd gjordes på platserna: bland annat exklusiva keramikskärvor från Mainzområdet i dagens Tyskland, ett romerskt silvermynt (myntet var dock förfalskat, men tidsenligt) och en hel del vardagliga föremål.

Området kring Vittene kan eventuellt varit mycket viktigt under äldre järnålder.

Standard
Recensioner

Kullabrygden från Mjödhamnen

”Lars och Christine Rosenquist har sin biodling centralt på Kullahalvön, strax nordöst om Höganäs. Honungen till det här mjödet är en kombinerad skörd från hela året 2010, och representerar därför alla inslag från naturen under Kullabygdens sommarhalvår. Trots det märktes en tydlig dominans av lind och hallon, vilket gett ett välsmakande mjöd med lång eftersmak och tydliga lindtoner. Om mjödet ställs i relation mot ”Päron till Tvilling” är det en intressant observation att vissa toner i mjödet går åt päronhållet.”

Alkoholhalt: 13,1%

Utseende: mörk äppeljos.

Doft: lind, kohage och natur.

Smak: väldig torr mjöd, lind. Lång eftersmak.

Betyg: 2 av 5. Något svårdrucken.

Standard
Recensioner

Ask och Embla från Walhöll Brygghus

Ask och Embla var de första människorna på jorden enligt den nordiska hedendomen.

Alkoholhalt: 6%

Utseende: mörk och grumlig.

Doft: mustig malt och humle.

Smak: påtaglig besk eftersmak, fyllig.

Betyg: 1,5 av 5. Efterbeskan blir för mycket efter ett tag.

(De båda ölsorterna får en gemensam recension då de är näst intill identiska. Embla är lite mildare än Ask.)

Standard