Recensioner

Jomsvikingasagan

Jomsvikingasagan är en isländsk saga som tros vara skriven i början av 1200-talet, den var känd för den samtida författaren och stormannen Snorre Sturlasson. Sagan finns i flera versioner och delar av den finns spridda i bland annat Knytlingasagan, Heimskringla, Fagrskinna, Njáls saga, Färingasagan med mera.

Jomsvikingasagan handlar om Jomsvikingarna – ett vida beryktat brödraskap av krigare och legoknektar. Jomsvikingarna bor på Jomsborgs fästning och leds av Palnatoke. Bokens klimax är Slaget vid Hjörungavåg.

Betyget blir 3 av 5. Är man intresserad av vikingar och den forna Norden bör man ha läst den. Den är faktiskt ganska spännande, men som i de andra forntida isländska sagorna så är språket ganska fattigt.

image

Jomsvikingasagan

Standard
Recensioner

Heligt landskap av Jörgen I Eriksson och Jonas Unger

”Jörgen I Eriksson och Jonas Unger har arbetat med boken i drygt två år som ett led i ett projekt med att kartlägga, aktivera och skydda heliga platser. Bokens titel är Heligt landskap – Platser för kraft och kunskap. Över 100 heliga platser beskrivs. Boken innehåller också översiktliga kapitel om vad heliga platser är, hur de kan skyddas, aktiveras och även nyskapas samt ett kapitel om helighet och vardaglighet i Sápmi. Detta är en guidebok in i det heliga landskapet och den icke-ordinära verkligheten, Drömtiden. Eftersom våra landskap är översållade med heliga platser och en fullständig sammanställning är omöjlig att göra har vi gjort ett någorlunda representativt urval av platser som har olika karaktär, historia och funktion. Här finns allt från mega-kraftplatser som Omberg, Blå Jungfrun och Ales stenar till mer eller mindre okända lokala heliga platser som Storebergs labyrint i centrala Göteborg, Södra Härene ödekyrka i Västergötland och Spjuthällen i Uppland.” – text från författaren Jörgen I Erikssons hemsida Norrshaman.

Boken handlar om hedendom, dock inte renodlad nordisk mytologi – utan shamanism.

Betyg: 4 av 5. Välskriven och intressant, riktigt kul att läsa om nordens heliga natur. Många vackra naturbilder. Boken är tyvärr en gnutta för ”flummig” och användandet av ordet ”hen” är lite irriterande.

image

Heligt landskap av Jörgen I Eriksson och Jonas Unger

Standard
Recensioner

Aifur – Husets mjöd

Mjöd från Warszawa, Polen. Produkten importeras av Mjödhamnen. Kryddat med humle, ingefära, kryddnejlika, kanel och vänderot. På flaskans baksida står det: ”Vårat husmjöd är en kryddad halvsöt czwórniak och ett allomfattande mjöd av polsk vildblomshonung av hög kvalitet och typiska julkryddor som kan liknas vid dagens glöggkryddningar. Drycken kan serveras kall, men är framförallt extremt god varm. Att smaksätta gräddklicken till de lingonkokta päronen med lite polskt sött mjöd är inte bara gott, det är också helt logiskt. Detta är vi på Aifur Krog & Bar övertygade om.”. På framsidan står det: ”Ingen är så god att han ej har något fel. Ej så dålig att han alls icke duger”.

Alkoholhalt: 11%

Utseende: klart, ungefär som äppeljuice.

Doft: stark doft av honung och glögg eller kanske punsch, svag touch av whiskey. Påminner lite om jul.

Smak: mild smak som liknar punsch, en starkare besk eftersmak.

Betyg: 4 av 5. Väldigt lättdrucken, god.

image

Standard
Recensioner

Drottningmjöd från Mjödhamnen

”Drottninggelé kallas den speciella föda som matas till larver som i framtiden skall bli till bidrottningar. Det här halvsöta på gränsen till söta och farligt tilltalande mjödet från lindskogarna kring Drottningholm, kanske kan liknas vid en mänsklig variant av denna gelé. Det återstår att se vem den matas till, men den kommer ju i alla fall ifrån närområdet av kommande drottningars tillhåll” står det att läsa på flaskan. Honungen kommer från Lovö, Drottningholm.

Alkoholhalt: 11,3%

Utseende: som ett klart vitt vin.

Doft: jäst vitt vin.

Smak: stark smak äkta honung, väldigt sött, friskt och syrligt. Godare ju mer man dricker. Smakar inte så mycket alkohol.

Betyg: 2,5 av 5. Gott för de som gillar stark smak av honung.image

Standard
Recensioner

Röde Orm av Frans G. Bengtsson

Röde Orm (1954) handlar om den unge skåningen Orm som kidnappas ombord ett plundrande vikingaskepp. De reser längs Atlantkusten i dåtidens Europa. Efter att ha varit med och plundrat en borg i Galicien blir han frände med vikingarna. Sedan blir han tillfångatagen och förd till det dåtida muslimska Spanien. Efter en rad äventyr återvänder han till Norden och besöker ett gille hos Harald Blåtand i Danmark – där det sups otroligt hårt. Orm låter sig kristnas under ett vikingatåg i England. Han åker hem igen och bildar familj innan han åker på en sista resa längs floderna i österled för att hämta hem en stor skatt.

Boken är uppdelat i två delar – Sjöfarare i västerled och Hemma i österled.

Boken är översatt till en mängd språk. 1998 framröstades den till den tredje mest betydelsefulla svenska boken under 1900-talet i SVTs program Röda rummet. Boken finns i en hel uppsjö av utgåvor och översättningar. Den finns bland annat även som talbok, filmatisering, radioteater, radioföljetång, tecknad serie och musikal med mera.

Betyget blir 4,5 av 5 – bland det bästa jag läst. En riktig klassiker! Bengtsson använder sig av ett gammalt språk men det förgyller bara stämningen.

image

Röde Orm

Standard
Recensioner

Mölska från Jämtlands vingård

Mölska är mjöd med en stor mängd malt. Liknar öl. På flaskan står det ”Vikingarnas traditionella mjöddryck från ÖsterÖvsjö”. Innehåller källvatten, kornmalt, honung, humle och jäst.

Alkoholhalt: 4%.

Utseende: grumlig och ganska mörk.

Doft: svagt av äpple och öl.

Smak: väldigt svag smak av mjöd, smakar istället som äpple och blaskig öl. Fungerar nog bra på en varm sommarkväll.

Betyg: 2 av 5. Ganska god men tråkig.

image
 

 

Standard
Recensioner

Njals saga (översatt av Lars Lönnroth)

Njals saga är den längsta och den mest kända av de isländska kungasagorna. Den utspelar sig i Rangárvellir, på södra Island, under åren 950–1015. Främst handlar den om tänkaren Njal och krigaren Gunnar – och deras fruar, barn och släktingar som ställer till problem. Man får läsa om den stora mordbranden på Bergtorshval som ägde rum på sensommaren 1011.

Sagan skrevs på 1200-talet och finns bevarad på pergamentshandskrifter. Det är en blandning av sanna händelser och fiction – hur mycket som författarna har hittat på själva är dock oklart.

Boken håller ett väldigt högt tempo men har ett fattigt språk – nästan inget beskrivs i detalj. Det är svårt att hänga med i handlingen och de rabblas nya namn och ortsnamn hela tiden. Det är konstant strider och intriger som leder till förlikningar på ”tinget”. Gud och/eller gudarna och blot nämns knappt alls.

Betyget blir 2 av 5 – jag har läst bättre.

image

Njals saga översättning av Lars Lönnroth (2007)

Standard