Sveakampen (1999) är en ungdomlig vikingatida roman skriven av Martin, även känd som ”E-Type”, Eriksson. Den handlar om Udo och hans vänner som restaurerar ett skepp och åker till Birkö (Birka) i Mälaren för att delta i Sveakampen och fira midsommar. Allt blir dock inte som de tänkt sig.
Boken är lättläst och fartfylld. Författaren är mycket kunnig i ämnet och kommer med en stor mängd fornnordiska referenser och detaljer.
Betyget blir 3 av 5. Läsvärd!
Jämtländska sagor (Jamtristningar) (1941) av Gustav Hedenvind-Eriksson är en samling av sagor och sägner från Jämtland, som Hedenvind-Eriksson påstås sig hört under sin uppväxt. Det bör understrykas att det handlar om sagor då berättelserna helt saknar verklighetsuppfattning och historisk korrekthet. Hedenvind-Eriksson skriver bland annat om hur Frösön (som idag är en del av Östersund), och senare Jämtland, befolkades. Man får även läsa om hur den första Frösöbron byggdes, hur Jämtland fick sin första kyrka och mycket annat.
Betyget blir 4 av 5. Boken är välskriven – nästan poetisk, dock surrealistisk. Många historier/sagor i den är mycket bra – vissa innehåller en god, ibland komisk, sensmoral. Boken är mycket underhållande och folklig.
”Lars och Christine Rosenquist har sin biodling centralt på Kullahalvön, strax nordöst om Höganäs. Honungen till det här mjödet är en kombinerad skörd från hela året 2010, och representerar därför alla inslag från naturen under Kullabygdens sommarhalvår. Trots det märktes en tydlig dominans av lind och hallon, vilket gett ett välsmakande mjöd med lång eftersmak och tydliga lindtoner. Om mjödet ställs i relation mot ”Päron till Tvilling” är det en intressant observation att vissa toner i mjödet går åt päronhållet.”
Alkoholhalt: 13,1%
Utseende: mörk äppeljos.
Doft: lind, kohage och natur.
Smak: väldig torr mjöd, lind. Lång eftersmak.
Betyg: 2 av 5. Något svårdrucken.
Ask och Embla var de första människorna på jorden enligt den nordiska hedendomen.
Alkoholhalt: 6%
Utseende: mörk och grumlig.
Doft: mustig malt och humle.
Smak: påtaglig besk eftersmak, fyllig.
Betyg: 1,5 av 5. Efterbeskan blir för mycket efter ett tag.
(De båda ölsorterna får en gemensam recension då de är näst intill identiska. Embla är lite mildare än Ask.)
Mjöd från Tyskland. På flaskan står det ”Honungsvin efter recept som forna tiders mjöd. Ett inslag av fornnordiska traditioner till ostdeserten eller i välkomstglaset. Serveras väl avkyld.”.
Utseende: gyllengult och klart, ungefär som äppeljuice.
Alkoholhalt: 11%
Doft: mild doft av mandelmassa och honung.
Smak: mild och frisk smak av frukt och honung.
Betyg: 4 av 5. Mycket gott och friskt. Fungerar bra ihop med en ostbricka.
Nordiska gudar av Johan Egerkrans är en barn-/faktabok om de nordiska gudarna. Boken är vacker – både på in- och utsidan. Man får inte bara läsa om de nordiska gudarna, utan även om dvärgar, jättar, myter osv. Texterna är dock inte djupgående, utan grundläggande. Egerkrans har både skrivit texterna och ritat bilderna.
Betyget blir 4,5 av 5. Boken är komplett med fina bilder och mycket fakta. Perfekt att ge till barnen eller att bara ha den liggandes framme på soffbordet. Den är lättläst och innehåller allt man behöver veta om nordisk hedendom. Hade bilderna haft lite mer nordisk prägel så hade betyget blivit 5 av 5.
Nordiska gudar av Johan Egerkrans
An early meal (2013) är en faktabok/kokbok om den forna Norden, främst vikingatiden. Man får läsa om vad vikingarna åt, hur de bevarade maten, hur de förberedde den, vad de drack, hur de smaksatte och kryddade osv. Den andra delen av boken är en fornnordisk ”kulinarisk resa”. Man får ”färdas” via Lofoten, Kaupang, Lejre, Hedeby, Jorvik, Uppåkra och Birka. Ett stort antal recept på måltider, alla gjorda på forntida ingredienser och tillagade på forntida sätt. I slutet av boken finns det en ordbok med översättningar till olika språk, däribland svenska. Det finns även ett lexikon.
Betyget blir 4 av 5. Mycket intressant och välarbetad bok. Boken är på engelska.
An early meal – A viking age cookbook & culinary odyssey
Jomsvikingasagan är en isländsk saga som tros vara skriven i början av 1200-talet, den var känd för den samtida författaren och stormannen Snorre Sturlasson. Sagan finns i flera versioner och delar av den finns spridda i bland annat Knytlingasagan, Heimskringla, Fagrskinna, Njáls saga, Färingasagan med mera.
Jomsvikingasagan handlar om Jomsvikingarna – ett vida beryktat brödraskap av krigare och legoknektar. Jomsvikingarna bor på Jomsborgs fästning och leds av Palnatoke. Bokens klimax är Slaget vid Hjörungavåg.
Betyget blir 3 av 5. Är man intresserad av vikingar och den forna Norden bör man ha läst den. Den är faktiskt ganska spännande, men som i de andra forntida isländska sagorna så är språket ganska fattigt.
Jomsvikingasagan
”Jörgen I Eriksson och Jonas Unger har arbetat med boken i drygt två år som ett led i ett projekt med att kartlägga, aktivera och skydda heliga platser. Bokens titel är Heligt landskap – Platser för kraft och kunskap. Över 100 heliga platser beskrivs. Boken innehåller också översiktliga kapitel om vad heliga platser är, hur de kan skyddas, aktiveras och även nyskapas samt ett kapitel om helighet och vardaglighet i Sápmi. Detta är en guidebok in i det heliga landskapet och den icke-ordinära verkligheten, Drömtiden. Eftersom våra landskap är översållade med heliga platser och en fullständig sammanställning är omöjlig att göra har vi gjort ett någorlunda representativt urval av platser som har olika karaktär, historia och funktion. Här finns allt från mega-kraftplatser som Omberg, Blå Jungfrun och Ales stenar till mer eller mindre okända lokala heliga platser som Storebergs labyrint i centrala Göteborg, Södra Härene ödekyrka i Västergötland och Spjuthällen i Uppland.” – text från författaren Jörgen I Erikssons hemsida Norrshaman.
Boken handlar om hedendom, dock inte renodlad nordisk mytologi – utan shamanism.
Betyg: 4 av 5. Välskriven och intressant, riktigt kul att läsa om nordens heliga natur. Många vackra naturbilder. Boken är tyvärr en gnutta för ”flummig” och användandet av ordet ”hen” är lite irriterande.
Heligt landskap av Jörgen I Eriksson och Jonas Unger
Mjöd från Warszawa, Polen. Produkten importeras av Mjödhamnen. Kryddat med humle, ingefära, kryddnejlika, kanel och vänderot. På flaskans baksida står det: ”Vårat husmjöd är en kryddad halvsöt czwórniak och ett allomfattande mjöd av polsk vildblomshonung av hög kvalitet och typiska julkryddor som kan liknas vid dagens glöggkryddningar. Drycken kan serveras kall, men är framförallt extremt god varm. Att smaksätta gräddklicken till de lingonkokta päronen med lite polskt sött mjöd är inte bara gott, det är också helt logiskt. Detta är vi på Aifur Krog & Bar övertygade om.”. På framsidan står det: ”Ingen är så god att han ej har något fel. Ej så dålig att han alls icke duger”.
Alkoholhalt: 11%
Utseende: klart, ungefär som äppeljuice.
Doft: stark doft av honung och glögg eller kanske punsch, svag touch av whiskey. Påminner lite om jul.
Smak: mild smak som liknar punsch, en starkare besk eftersmak.
Betyg: 4 av 5. Väldigt lättdrucken, god.
Asatemplet 