Vad är en treudd?

En treudd är en forntida stensatt gravtyp, ovanifrån ser den ut som en trearmad stjärna. Gravtypen är daterad till äldre- och yngre järnåldern. I Sverige finns gravtypen främst i Svealand och Götaland, men även några enstaka finns längs kusten i södra Norrland. I större delen av Norrland, Dalarna, norra Värmland och på Gotland finns inga treuddar alls. De flesta treuddar finns i västra Småland, centrala Östergötland och området runt Mälaren.

Den svenske arkeologiprofessorn Anders Andrén (född 1952) har tolkat treuddar som att möjligen symbolisera Yggdrasils tre rötter. Han har även föreslagit den alternativa benämningen ”trädsättning”.

Annons

Forntida nordisk besittning i Lettland

Vid en utgrävning, som skedde 1929-1930, vid staden Grobin, i Kurland i västra Lettland, hittade man resterna av en fornborg och en forntida stad – likt Birka och Hedeby. Man hittade även tre stycken gravfält, varav två var mycket stora. Stora delar av området hade tyvärr förstörts av odling och annat, men av det störta gravfältet kvarstod ungefär 450 gravhögar. Troligen så bestod gravfältet ursprungligen av uppemot 1000 gravhögar. Gravhögarna hade rests mellan 650- och 850-talet – dvs yngre järnåldern. Två av de tre gravfälten bestod av gravhögar och det tredje av, så kallade, flatmarksgravar. I flatmarksgravarna hittade man bland annat gotländska vapen och smycken. Man grävde ut ett hundratal flatmarksgravar och ett trettiotal gravhögar och hittade en stor mängd fynd.

Arkeologen Birger Nerman (1888-1971), som deltog i utgrävningen, har tolkat Grobin som den kuriska staden Seeburg – som omnämns i 800-talsskriften Vita Anskarii (Ansgars liv) av den tyske ärkebiskopen Rimbert. Seeburg ska ha invaderats och erövrats av kung Olov år 855.

Västgötaskolan

Västgötaskolan, även kallad Götalandshypotesen eller Götaskolan, är en teori bland amatörforskare och andra historieintresserade om att Västergötland skulle vara Sveriges vagga. Följare av skolan hävdar att Upplands kulturella och politiska betydelse under forntiden är överdriven – och att Västergötlands betydelse är underdriven. Västgötaskolan har dock stött på kritik från andra, mer etablerade, forskare.

I Västergötland finns det en stor mängd fornlämningar, bland annat Karlebys gånggrifter*, och enligt Västgötaskolan går många av dessa att knyta an till Sveriges förhistoria och gudasagorna. Godsägaren och fornforskaren Pehr Tham (1737-1820) hävdade bland annat att världsträdet Yggdrasil stått på hans mark i Dagsnäs, söder om Skara. Han hävdade även, efter att ha tolkat den isländska skriften Heimskringla, att Oden varit bosatt Sätuna, i närheten av Dagsnäs. Gruvingenjören Carl Otto Fast (1884-1969) hävdade att Beowulfkvädet** ägt rum i Västergötland och att Beowulf själv ligger begravd i Skalundahögen i Lidköpings kommun. Han hävdade även att Kinnekulle är det egentliga Gamla Uppsala. Enligt sägen är Halleberg, som ligger i Vänersborgs kommun, platsen för Valhall. En del av berget kallas än idag för ”Häcklan” – ett av Odens många namn är ”Häcklaman”.

En annan teori är att Västergötland skulle vara goternas urhem.

Följare av Västgötaskolan påstår att forskare, som forskar om Sveriges förhistoria, har varit partiska då många har sin hemvist i Svealand. Många gravhögar och eventuella boplatser i Västergötland är inte urgrävda över huvud taget. Många fynd har dock gjorts, bland annat Vitteneskatten, Mönekragen, Ållebergskragen, Kymbofiguren och Timmelegudinnan med mera. De många fornlämningarna tyder på att Västergötland har varit befolkat under en lång tid. Eventuellt så rådde en maktkamp mellan Västergötland och Uppland under yngre järnåldern. Den kristne kungen Inge den äldre, som dräpte den hedniske kungen Blot-Sven och förbjöd riksblotet, var bördig från Västergötland.

Ett flertal medeltida svenska kungar ligger begravda vid Varnhems kloster, Skara kommun, Västergötland.

Västergötlands landskapsvapen

*= Karlebys gånggrifter är en samling megalitgravar i Falköpings kommun, Västergötland. De fem stora gånggrifterna är daterade till yngre stenåldern, de restes ungefär 3300 år före vår tideräkning.

**= Beowulfkvädet är ett, 3183 rader långt, anglosaxiskt epos om den geatiske hjälten Beowulf. I kvädet, som är daterat till perioden mellan åren 700-1000 men utspelar sig på 500-talet, så möter Beowulf tre stycken fiender: besten Grendel, Grendels moder och en drake. Beowulf blir dödligt sårad i slaget mot draken och blir begravd i en storhög. Kvädet är ett engelskt nationalepos, trots att det utspelar sig i Danmark och södra Sverige.

Nordiska Asa-samfundet manar till upprop mot påvestenen

”9 Juni 1989 skändade Svenska Kyrkan och Påven Johannes Paulus II ett av Sveriges viktigaste Kulturminnen, och vanhelgade och vandaliserade en plats som är viktig inte bara för Asatroende, historiskt intresserade och alla invånare i Sverige, utan också för Asatroende och vanliga människor över hela Jorden.

Man bröt på ett mycket grovt och flagrant sätt emot den svenska Fornminneslagstiftningen, som varit gällande ända sedan Gustav II Adolfs tid. Året före Katolikerna trängde sig på vid Gamla Uppsala, och började vandalisera en plats som aldrig varit deras ens på medeltiden – för även Uppsala Högar var i stort sett orörda då, och är fortfarande ett Kulturminne i Världsklass, som borde UNESCO-skyddas; införde man den nya Kulturmiljölagen (1988:950)

I lagtexten står klart och tydligt skrivet, att man inte får ändra eller rubba en fornlämning, och uppföra byggnader, anläggningar eller något annat på den utan Länsstyrelsens tillstånd ( §6,10 och 12 Kulturmiljölagen) Den som gör så kan bli föremål för böter eller sex månaders fängelse (§22)

Påvestenen står på statlig mark, inte mark som ägs av Svenska Kyrkan, och varken Riksantikvarieämbetet (som förvaltade området innan 2014) eller Statens Fastighetsverk eller Länsstyrelsen i Upplands Län känner till, att det någonsin utfärdats något tillstånd för den olagliga byggnationen. Nordiska Asa Samfundet har skrivit till alla tre av dessa statliga myndigheter, men inte fått något svar på vem som utfärdat tillståndet, när det utfärdades, och var det i så fall förvaras. Inte heller Katolska Kyrkan har lyckats uppvisa något tillstånd för skändandet av ett av Sveriges viktigaste fornminnen, trots att de bryter emot lagen. Och enligt Svensk Lag är det allas ansvar, att Sveriges kulturmiljö och våra allra viktigaste fornminnen bevaras i orört skick.

Det framgår klart av ”portalparagrafen” eller §1 i Kulturmiljölagen, och även i Lag 2013:548. Vad Svenska Kyrkan och Katolikerna har gjort, är alltså brottsligt, och bör bestraffas. Påvestenen står på Statlig mark, och inom ett Skyddat område. Inga katoliker eller kyrkor äger marken. Inte ens om den stod på Svenska Kyrkans mark skulle detta göra någon skillnad, även om det kanske gjorde den brottsliga handlingen mindre allvarlig.

På senare tid har Påvestenens inskription tagits bort, och stenen är nu så skadad, att den inte fyller någon som helst funktion på platsen, utom att vara ett störande, modernt inslag i landskapet.

Nordiska Asa Samfundet vill på detta sätt starta en namninsamling för att få stenen flyttad och avlägsnad, en gång för alla. Uppsala Högar är ingen bra plats för kristna eller katolska gudstjänster. Det finns en katolsk kyrka inne i centrala Uppsala redan, och där finns alla lokaler katolikerna behöver, inklusive en inomhusgård. Svenska Kyrkan innehar sen gammalt Gamla Uppsala Kyrka och marken runt den – så varför kan de inte respektera fornminnet och statens markinnehav?

De kristna i Sverige måste kunna lära sig värdesätta vårt hedniska kulturarv, och våra allra viktigaste kulturminnen av världsklass, utan att bryta emot lagarna i vårt land. Vi är trötta på hur de hela tiden diskriminerar oss, förföljer oss, skäller oss för rasister och i övrigt förstör och tar över de sista orörda platser, där vi Asatroende kan få utöva vår tro och vår religion utan inskränkningar, vilket borde vara en mänsklig rättighet, i alla fall så länge vi också följer lagen – vilket de kristna aldrig gjort och fortfarande inte gör.

Vi accepterar inte, att främmande religioner som inte utövats i Sverige på minst 400 år får förstöra eller tvångsmässigt sätta sin prägel på ett av vårt lands viktigaste och finaste kultplatser, en plats som borde tillhöra oss hedningar och Asatroende från hela världen. Vi reser inte runstenar i Peterskyrkan, till exempel, och inte heller muslimer eller judar vanhelgar och förstör Uppsala Högar med att bygga moskéer eller altaren just där. När nu Påvestenen inte används av de kristna, och dessutom är olaglig, är det naturligt att kräva, att den ska bort – en gång för alla.”

Texten är kopierad från Nordiska Asa-samfundets hemsida och namninsamling till ändamålet hittar du här.

Besök även Nordiska Asa-samfundets Facebooksida.