Uncategorized

Vad är en domarring?

En domarring är en forntida stensatt gravtyp. Det är en cirkel av stenar, resta eller liggandes, som ofta är udda till antalet – vanligtvis sju eller nio. Domarringar var vanliga under folkvandringstiden*, men de kom i bruk redan i slutet av bronsåldern.

Förr, under medeltiden, trodde man att domarringar var forntida tingsplatser. Teorin var att det satt en domare på varje sten och därmed kunde omröstningen aldrig bli oavgjord då det var ett udda antal stenar/domare. Det finns dock inga tecken som styrker att ringarna användes till detta. Man har istället hittat brandgravar inuti dem.

De flesta domarringar finns i Småland och Västergötland. De förekommer även utanför Norden, bland annat i Polen.

Domarring i Stenebacka, Tanums kommun, i Bohuslän.

*= folkvandringstiden skedde vid olika tidpunkter i olika regioner i Europa. Dåtidens Sverige berördes av detta fenomen runt år 400-550 e.Kr, dvs under järnåldern – strax innan vikingatiden.

Annonser
Standard
Nyheter

Fler ”guldgubbar” hittade i Blekinge

Ett tiotal arkeologer undersöker nu åter igen den välkända kullen i Vång, Blekinge. Här hittades ett antal ”guldgubbar” 2013 och några bronsmasker 2004. Nu har man åter igen hittat fler ”guldgubbar”, man har även gjort andra fynd av glas och brons på platsen.

Mängden ”guldgubbar” som har hittats på platsen kan eventuellt tyda på en lokal produktion. Liknande fynd har gjorts på Öland och Bornholm – vilket visar på en koppling mellan platserna under järnåldern.

Standard
Uncategorized

Mörksugga

En mörksugga är ett nordiskt väsen, främst från Dalarna. Det omnämns i flera uppteckningar från 1920-talet i landsmålsarkivet i Uppsala. Dessa är främst från Siljans södra del – dvs runt Rättvik, Djura. Ål, Gagnef och Leksand. En mörksugga beskrivs som något som gärna skrämmer barn som är ute för sent på kvällarna.

Rättvikskonstnären Verner Molin (1907-1980) har gett mörksuggan dess moderna utseende, dock så har väsendet funnits i folkmun långt innan dess.

Standard
Recensioner

Sveakampen av Martin Eriksson

Sveakampen (1999) är en ungdomlig vikingatida roman skriven av Martin, även känd som ”E-Type”, Eriksson. Den handlar om Udo och hans vänner som restaurerar ett skepp och åker till Birkö (Birka) i Mälaren för att delta i Sveakampen och fira midsommar. Allt blir dock inte som de tänkt sig.

Boken är lättläst och fartfylld. Författaren är mycket kunnig i ämnet och kommer med en stor mängd fornnordiska referenser och detaljer.

Betyget blir 3 av 5. Läsvärd!

Standard
Recensioner

Jämtländska sagor (Jamtristningar) av Gustav Hedenvind-Eriksson

Jämtländska sagor (Jamtristningar) (1941) av Gustav Hedenvind-Eriksson är en samling av sagor och sägner från Jämtland, som Hedenvind-Eriksson påstås sig hört under sin uppväxt. Det bör understrykas att det handlar om sagor då berättelserna helt saknar verklighetsuppfattning och historisk korrekthet. Hedenvind-Eriksson skriver bland annat om hur Frösön (som idag är en del av Östersund), och senare Jämtland, befolkades. Man får även läsa om hur den första Frösöbron byggdes, hur Jämtland fick sin första kyrka och mycket annat.

Betyget blir 4 av 5. Boken är välskriven – nästan poetisk, dock surrealistisk. Många historier/sagor i den är mycket bra – vissa innehåller en god, ibland komisk, sensmoral. Boken är mycket underhållande och folklig.

Standard