Månadsarkiv: maj 2017

Uncategorized

Oden offrade sitt öga

Oden och hans bröder Vile och Ve hade gett liv till de första människorna – Ask och Embla. En kort tid efter detta så försvann plötsligt Odens bröder, han kallade på dem utan gehör och han letade efter dem utan resultat. Oden frågade då Hräsvelg på toppen av Yggdrasil om denne sett dem, dock örnen hade ej gjort det. Det hade inte heller ekorren Ratatosk eller tuppen Gyllenkamme. Oden begav sig då till den vise Mimer som stod vid sin brunn – vilket är en källa vid Yggdrasils mittersta rot. Han frågade Mimer om råd, men Mimer skakade bara sorgset på huvudet och sa att han inte kunde tala om vad han visste. I det klara vattnet i Mimers brunn fanns all världens visdom. Oden bad att få ta en klunk för att få kunskap om var hans bröder befann sig, dock Mimer nekade honom. Oden och Mimer kom då överens, om Oden la sitt ena öga i brunnen så skulle han få ta en så stor klunk han ville. Han slet då ut sitt ena öga, la det i vattnet och lät det sjunka till botten av brunnen. Mimer fyllde då sitt dryckeshorn ur brunnen och gav det till Oden. Han drack, dock han behövde ej. Då hans ena öga låg i botten av brunnen så kunde han klart och tydligt se allting i världen. Oden såg vad som hade hänt hans bröder och reste sig och gick hem. Vad som hade hänt bröderna yppade han aldrig.

Annons
Standard
Uncategorized

Traditionella svenska maträtter

Surströmming är en mycket välkänd svensk maträtt – främst tack vare dess starka doft. Det är i första hand en norrländsk rätt och det produceras till största del längs Höga kusten. Surströmming är jäst och konserverad strömming. Strömmingen rensas, saltas och läggs i öppna kar för att jäsa (”ruttna”), sedan läggs den i konservburkar för att efterjäsa. Surströmming är sannolikt en mycket gammal marrätt i Sverige, dock konserveringsmetoden blev vanlig först på 1500-talet.

Den så kallade ”surströmmingspremiären” äger rum den tredje torsdagen i augusti och det är vanligtvis enbart då, på hela året, man äter rätten. Det bör förtäras utomhus på grund av dess starka doft. Surströmming äts vanligtvis med mandelpotatis och lök i ett hård tunnbröd.

Tack vare surströmmingens långa hållbarhet har det traditionellt, tillsammans med ärtsoppan, varit en maträtt i det militära.

–

Kroppkakor är maträtt från sydöstra Sverige – främst från Småland, Öland, Blekinge och Gotland. Förenklat så är det är degbollar av potatis fyllda med fläsk och lök. Kroppkakorna skiljer sig dock lite lokalt – framförallt på potatis- och mjölmängden.

Till kroppkakor har man vanligtvis rårörda lingon/lingonsylt och skirat smör.

–

Grynkorv är en tjock orökt korv av fläsk, korngryn och kryddor. Ibland innehåller den även potatis eller nötkött. Korven har sitt ursprung i Västergötland.

Grynkorv kokas och äts vanligtvis med potatismos och lingonsylt eller med kokt potatis och pepparrots- eller senapssås. Kall så kan man även ha den som pålägg på bröd. Kötthalten uppgår från ungefär en fjärdedel till ungefär hälften.

Cajsa Wargs recept på grynkorv från 1700-talet innehåller rödlök, korngryn, mjölk, russin, njurtalg och får- eller oxlever. Adriana Hollbergs recept på grynkorv från 1800-talet innehåller slarvsylta, mjölk, rödlök, lever och korngryn.

–

Tjälknöl, på jämtska ”tjälaknul”, är en norrländsk rätt. En tjälknöl är en rejält tilltagen bit djupfryst kött, vanligtvis av älg, som tillagas i ugn på låg värme under lång tid (15-17 timmar). Namnet kommer av att köttet börjar tillagas då det är tjälfruset (genomfruset). Då tjälknölen har uppnått ungefär 68 grader så tas den ut ur ugnen och läggs i saltlag i kylskåpet. Där ska den ligga i ungefär fem timmar, med kryddor och bär, innan den serveras – kallskuren i tunna skivor.

Maträtten ”uppfanns” av misstag i början av 1980-talet. Ragnhild Nilsson, som bodde i Torpshammar i Medelpad, bad sin man, som var älgjägare, att tina ett stycke fryst älgkött i ugnen på låg värme. Han gjorde som blev ombedd, dock sedermera så glömde han bort älgköttet. Dagen därpå upptäckte Ragnhild köttet och försökte då rädda det, genom att låta det ligga i saltlag i några timmar. När paret slutligen åt köttet så tyckte de att det var mycket mört och fint.

–

Kolbulle är en främst jämtländsk maträtt och traditionell skogshuggarmat. Maträtten tillagades även ofta av andra kroppsarbetare i primitiva miljöer, så som rallare, kolare osv. Kolbulle är en enkel maträtt bestående av vatten, mjöl, salt och fläsk. Den tillagas bäst i en istersmord gjutjärnspanna över en öppen eld. Kolbulle går enklast att jämföra med en fläskpannkaka. Namnet kommer troligtvis av att man förr grävde ner pannan i glöden, täckte den med lock och lade glöd och aska ovanpå.

–

Stångkorv är en medeltjock orökt korv av fläsk, fett, korngryn och kryddor. Ibland även nötkött, senor, inälvor och potatis. Kötthalten är ungefär en fjärdedel eller något mer. Stångkorv har något lös konsistens om påminner om isterband (som dock är rökt) och grynkorv. Korvtypen finns omnämnd i skrift redan år 1690. Namnet stångkorv kommer från att i äldre dagar hängde man korven på en stång för torkning.

Till stekt stångkorv har man traditionellt stekt potatis, stekt ägg och rödbetor.

–

Hackkorv är en främst värmländsk maträtt. Det är korv av nötlever, svinhjärta, fläskkött, svål, korngryn, lök, salt och peppar. Innehållet kan dock variera. Köttet och löken kokas först, sedan kokas korngrynen i spadet från köttet. Sedermera grovmaler man köttet och tillsätter korngrynen i den malda massan, man späder sedan massan med spadet för att få rätt konsistens. Man låter sedan massan svalna, tills det är ungefär fingervarmt, innan man stoppar det i fjälster (djurtarmar/korvskinn).

Till stekt hackkorv har man traditionellt potatis och rödbetor eller lingonsylt.

–

Äggakaka är en främst skånsk maträtt, mycket lik den jämtländska kolbullen.

En äggakaka tillagas ungefär som en pannkaka, dock med mer mjöl och flera ägg. Ibland tillsätts även mald peppar i smeten. Äggakaka steks i stekpanna, gärna med fett från stekt fläsk (för att få en tydlig fläsksmak) eller smör, och bör ha en tjocklek på minst 5 cm. Äggakakan lyfts gång på gång och en ny klick fett/smör för tilläggs för att den inte ska bränna fast.

Till äggakaka har man alltid rökt stekt fläsk. Ibland strimlat/tärnat som läggs direkt i smeten, ibland stekt fläsket separat och tillsätts ovanpå den färdiga äggakakan. Att ha lingonsylt till äggakakan är en modernt påfund då lingon är sällsynta i Skåne, traditionellt har man vanligtvis haft smörstekta äppelklyftor eller äppelmos till rätten.

–

Isterband är lättrökt korv av fläsk, korngryn och potatis. Ibland även havregryn. Kötthalten är från en fjärdedel till mer än hälften. Isterband har en syrlig smak och syrningen kommer traditionellt av mjölksyrebakterier, moderna isterband som säljs idag innehåller dock tillsatt syra (vanligtvis citronsyra). Det traditionella sättet att få fram syran i isterbanden var att låta dem hänga ovanför vedspisen och torka, då kunde naturliga mjölksyrabakterierna i korven föröka sig och bida till den syrliga smaken.

Det finns lokala varianter på isterband, bland annat ”småländska” och ”västgötska” – de skiljer sig i syrlighet, kötthalt osv.

Till isterband har man vanligtvis dillstuvad potatis eller potatismos.

–

Palt är en främst norrländsk maträtt som är mycket lik kroppkakor. I Norrland tillagas palt av rå (finriven eller mald) potatis som blandas med salt och mjöl till en någorlunda hård smet. Av denna smet rullar man runda bollar (paltar) och fyller dem med fläsk (vanligtvis). Sedan kokar man paltarna i saltat vatten.

Det finns en mängd olika namn och varianter av palt. Platt palt utan fyllning kallas för ”flatpalt”, palt gjord på endast vetemjöl kallas för ”pitepalt”. ”Gråpalt” förekommer i Västerbotten och är gjord på en blandning av vete och korn- eller rågmjöl. Främst i södra Sverige förekommer ”blodpalt” då man blandat in blod i smeten. I södra Norrland heter rätten ”kams” (”fetkams” med fläskfyllning och ”flatkams” om den är utan). I Ångermanland är kams traditionellt avlånga och inte runda.

Till palt har man traditionellt lingonsylt och smält smör.

–

Ostkaka är en mycket gammal svensk maträtt/efterrätt. Rätten har troligtvis funnits sedan medeltiden, men är historiskt belagd sedan år 1538. Ostkaka består av en ostmassa av mjölk, vetemjöl och ostlöpe som gräddas i ugn. Det finns två typer av ostkakor – småländsk ostkaka och hälsingeostkaka. De två ska inte förväxlas med varandra då det skiljer sig åt betydligt.

Småländsk ostkaka innehåller, förutom grundingredienserna, även mandel, socker, grädde och ägg. Till den har man vanligtvis sylt och vispgrädde. Småländsk ostkaka bör ätas ljummen.

Hälsingeostkaka innehåller enbart grundingredienserna till ostkaka, ibland kan den dock även innehålla ägg. Då småländsk ostkaka är gryning är hälsingeostkaka slät. Till den har man vanligtvis vispgrädde och hjortron eller saftsås.

–

Nävgröt är en värmländsk maträtt. Det är en gröt av skrädmjöl (mjöl av rostade havrekärnor) som äts tillsammans med fläsk och lingonsylt. Rätten kallas även ”motti” och har sannolikt ett finsk-svenskt ursprung. Namnet ”nävgröt” kommer troligtvis från att man förr åt rätten med nävarna. Gröten är inte kladdig, utan istället så torr att den lätt spricker upp och bildar klumpar. Man tar en klump med fingrarna, doppar den i fläskflott och äter.

Listan kommer (eventuellt) att förlängas sporadiskt.

Standard