Uncategorized

Aggersborg

Aggersborg var en vikingatida borg som låg vid Aggersund i Danmark. Borgen var Danmarks största av sitt slag, den var 288 meter bred ut till kanterna vid vallgravarna. Den kringliggande vallen var omkring 4 meter hög och vallgraven var omkring 1,3 meter djup. Vallen var byggd av jordmassor och torv och var förstärkt med ett hölje av trä, längst upp fanns det även ett bröstvärn*. Borgen var av typen ”trelleborg”, det vill säga att den var helt cirkelformad och hade fyra portar – en i varje väderstreck.

Aggersborg var troligtvis anlagd runt slutet av 900-talet, då Harald Blåtand och Sven Tveskägg styrde området. Man tror dock att borgen enbart varit i bruk i 5-20 år, sedan har ett antal kungsgårdar avlöst varandra på platsen. Man antar att borgen kan ha rymt uppemot 5000 personer och omkring 48 långhus, husens stolphål finns bevarade än idag. Ungefär 5000 stora ekar ska ha krävts för att bygga vallens trähölje och husen. Vid utgrävningar av borgen har man hittat många exklusiva föremål för sin tid – bland annat rester av glaskannor, pärlor av bergkristall och en rejäl guldarmring.

Aggersborg kan eventuellt ha varit en bas för Sven Tveskäggs plundringståg mot bland annat de brittiska öarna.

Aggersborg sedd ovanifrån

*= ett bröstvärn är en försvarsställning som når ungefär upp till brösthöjd.

Standard
Uncategorized

Gustaf Ståhl – Budet till min son

Gustaf Ståhl talar till sin son:

https://m.soundcloud.com/motgift/gustaf-stahl-budet-till-min-son

I jorden under våra fötter vilar förfädernas ben, där de stupade i strid eller begravdes efter ett liv av mödor. Där borta på åkern stod en gång ett tempel där våra förfäder utövade sin tro. I dungen där bredvid, där offrade de till sina gudar. Borta på kullen där kyrkan står, stod en gång i tiden våra förfäders herresäte, innan krigaradeln ersattes av företagare, köpmän och bankirer. Vi förändrades inte, vi är vad vi är: krigare. Det var Sverige som glömde krigaren, inte krigaren som glömde Sverige. Vi minns, och vår tid kommer igen, för vi är vad vi är.

Denna saga börjar inte med dig, det är sagan om vårt folk. Dina förfäder har bott i det här landet i över tio tusen år, och kanske längre i vissa fall. Du är ett resultat av alla dessa som överlevt och klarat sig genom istider, hungersnöd, krig och prövningar. Här bodde dina förfäder, här levde de och här älskade de. Här odlade de jorden och här växte de sig starka, med vapen i hand.

Det var härifrån våra förfäder drog upp sina bopålar, när det plötsligt blev kallt och skördarna uteblev. De tog med sig hela sitt folk på vandring söderut mot Rom och Medelhavet, där de erövrade och tog över stora landområden, krossade romarriket och erövrade så långt ned som till Nordafrika. Sedan kom många av dem tillbaka. Vissa av oss for österut, där Rurik skapade sitt rike som i dag heter Ryssland. Andra slog sig ned på brittiska öarna. Vissa kom hem till Skandinavien och där under vikingatiden börjar vår släkts nedskrivna historia.

En mil söderut ligger en runsten som restes till minnet av din förfader. Många andra stenar fanns en gång, men de är borta nu. Du har tusentals förfäder som alla arbetade och stred för hem, härd och fosterland. Flera av dem är omskrivna och många kommer ihåg dem än idag. Vissa av dem var till och med kungar, men de flesta levde vid svärdet och plogen. Denna sten står kvar, och du härstammar från den som stenen restes över. Hans söner reste stenen över sin fader, precis som du en dag kommer att resa en sten över mig. Dina förfäder ser dig från Valhall och kommer vänta på dig när du en dag gör dem sällskap, när dina dagar på jorden är över. Även jag kommer att vänta på dig där när mina dagar kommer till en ände, fram tills dess att vi åter möts. Gör oss stolta med dina gärningar, så att vi kan hälsa dig med stolthet och greppa din arm som en son, broder, en krigare och man av vår ätt.

Du är en del av dem och de är en del av dig. Att du är starkare i själ och sinne än de flesta andra du känner, är för att dina förfäder ledde män i strid, både vid inbördeskrig och mot yttre hot från andra folk. De satte sig själva mellan våra fiender och våra barn, våra äldre och våra kvinnor. Det var deras livsuppgift och deras funktion i samhället. Många av dem betalade med sitt blod för att du och jag ska sitta här idag och fika, medan vi pratar om dem. Utan dem hade det inte funnits något svenskt folk.

Utan dem och deras livsgärningar skulle alla dessa saker vi sett idag troligen vara bortröjda; stenarna där våra förfäder ristat sina namn skulle inte finnas kvar. En stad kanske skulle stå på samma plats men se annorlunda ut. Med helt andra människor än de av vårt blod och den kanske skulle heta något som vi inte kan uttala. Vi skulle inte finnas. Till och med minnet av oss skulle ha bleknat och försvunnit. Landet och folket finns kvar enbart på grund av att dina förfäder ställde sig emellan, de skyddade kvinnorna och barnen. De värnade om familjen, ätten och nationen. De säkrade med sitt blod och sina fienders blod en framtid för att vi ska leva vidare och att det som var vårt skulle förbli vårt.

Nej, sagan om vårt folk började inte med dig och den kommer heller inte att sluta med dig heller, så länge du tar upp dina förfäders vapen och kämpar vidare. De yttre och inre hoten kommer alltid att finnas, i olika former under olika tider. Du kan välja att glömma dina fäder och att svika blodet, du kan leva ett liv i konsumtion och låta världen passera dig. Men då är blodet förlorat och framtiden är försvunnen. Då tar det slut med mig och jag, liksom alla våra förfäder, skulle se det från ovan och sörja förlusten djupt. Det rätta är att välja ett liv där du åstadkommer någonting större, där du agerar så som ditt krigarblod kräver. En dag kommer även du att stå inför valet att förråda ditt folk eller familj, och låtsas som att problemet inte finns eller att aktivt ställa dig mellan de dina och fienden.

När den dagen kommer är det mitt mål att du ska stå där rustad för strid och att bärsärkens blåskimrande raseri ska ta över, tiden sakta in och att dina fiender ska möta en mördande varulv som får dem att fly i skräck. Det gamla stridsropet ska åter skalla så att jorden dånar och dina förfäder hör dig ända till Valhall. Våra fiender betala dyrt och de ska tala i generationer om Sverige, vår plats på jorden, som “dödens fält”.

Det är den sortens män du härstammar ifrån och det är den sortens man jag vet att du kommer bli. Mitt mål är att sagan om vårt folk ska nämna dig vid namn, att du ska bli en storman av ditt folk. Det är mitt eget mål och varje krigares mål, att vinna ära för vår ätt, inför mötet med våra förfäder och inför våra gudar. Svärdets odödlighet kan inte köpas av några pengar i världen, ingen bekvämlighet eller nöjen kan någonsin vara av samma värde som det. Du är ett vapen i ditt folks tjänst, och i gengäld är du odödlig. Glöm aldrig bort vem du är; en krigare till blodet.

/Gustaf Ståhl

Texten publicerades ursprungligen på motgift.nu

Standard
Uncategorized

Gamla Uppsala

Kungshögarna

Kungshögarna är tre stycken stora gravhögar. Enligt sägen tillhör de Oden, Tor och Frej, men enligt moderna rön tror man istället att de tillhör tre sveakungar som omnämns i Ynglingatal* – Adils, Aun och Egil. Idag kallas högarna för Väst-, Mitt- och Östhögen. Högarna är 7-11 meter hög och 55-70 meter i diameter.

År 1846 grävdes Östhögen ut av riksantikvarien Emil Hildebrand. Man fann då en brandgrav inuti ett litet stenröse. År 1874 grävde man ut Västhögen och fann även där en brandgrav. Resterna har daterats till sent 500-tal eller tidigt 600-tal. Trots att resterna var mycket svårt brända så kunde man se att fynden var mycket exklusiva för sin tid.

Kungshögarna

Gudahovet/Asatemplet

Inte mycket är känt om det mytomspunna gudahovet i Gamla Uppsala. Det är inte ens belagt ifall det överhuvudtaget funnits. Hovet tros dock ha varit centralt för den nordiska hedendomen. Enligt sägen så brändes hovet ner av Inge den äldre – en kristen kung som bekämpade hedendomen. Adam av Bremen beskrev hovet i sin krönika Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum (Historia om Hamburgs stifts biskopar), han skrev det fanns tre gudafigurer i hovet – Oden, Tor och Frej. Tor, som var mäktigast, satt i mitten. Runt hovet skulle det slingra en gyllene kedja och utanför skulle det stå ett stort träd – där man hängde djur- och människooffer. Det tåls att nämnas att han själv var kristen, hade aldrig satt i sin fot i templet i Uppsala och hade enbart fått historien berättad till sig av den kristna vikingen Sven Estridsson.

Det är omstritt ifall hovet låg vid Gamla Uppsala eller vid nuvarande Uppsala domkyrka.

Hovet avbildat av Olaus Magnus i Historia om de nordiska folken

Ortnamnet

Dagens Uppsala hette tidigare Östra Aros – aros betyder åmynning och syftar i det här fallet på Fyrisåns utmynning i Mälaren. Östra lades till för att skilja orten från Västra Aros (Västerås). Kristendomen kom, gudahovet förstördes och (Gamla) Uppsala fick en ärkebiskop. (Gamla) Uppsala låg norr om byn Sala som idag är stadsdelen Sala backe. Ungefär 1273 flyttade ärkebiskopen sitt säte till Östra Aros och tog då ortnamnet med sig – Östra Aros blev Uppsala och det egentliga Uppsala blev Gamla Uppsala.

Övrigt

I området finns det ett, eller flera, vikingatida gravfält som man tror ska ha rymt så många som uppemot 2000 gravar. De flesta gravarna har med tiden odlats bort, men än idag återstår ca 300 stycken.

I anslutning till Kungshögarna ligger Tingshögen. Enligt sägen är det kung Domars grav. Den är en låg hög med en platt topp. Tingshögen tros ha används vid forntida kungaval och Gustav Vasa ska ha använt platsen för att hålla tal vid ett tiotal tillfällen.

I området finns även den så kallade kungsgårdsplatån – en bevarad husgrund. På platån stod en gång i tiden ett stort långhus – 12 meter brett, 50-60 meter långt och haft en sammanlagd yta på ca 500 kvadratmeter. Det tros ha varit bland det största huset i Norden på sin tid – vikingatiden.

Resterna av ett trettiotal så kallade grophus har även hittats, flera av huset bär spår av hantverk – bland annat från smide och vävning.

Ett välbevarat likbål har även påträffats.

En kilometer söder om Kungshögarna har man hittat fundamentet till en stenvall. Eventuellt så omslöt denna vall hela Gamla Uppsala.

I matväg har man bland annat hittat fynd av gris, ko, lamm, get, häst, älg, rådjur, trana, torsk och strömming.

*= Ynglingatal är en kungalängd för Ynglingaätten, författad på 900-talet av Tjodolf av Hvin.

Standard
Uncategorized

Vad är isläggar?

Isläggar är fornnordiska motsvarigheter till dagens skridskor. Det är helt enkelt djurben som användes för att färdas över is – populärt kallat ”djurbenskridskor” av vissa. Isläggar har påträffats på flera platser runt om i Norden – bland annat i Småland, Mälardalen och på Gotland. Vid utgrävningar av vikingabyn Birka i Mälaren har det påträffats ett stort antal isläggar.

Så sent som på 1800-talet användes isläggar på Sveriges landsbygd fortfarande, dock enbart i barns lekar. Barn ur den svenska befolkningen på Rågöarna i Estland åkte isläggar så sent som på 1930-talet.

Isläggar används inte på samma sätt som moderna skridskor, då man tar skär. Utan istället så står man stadigt och balanserat på isläggarna och tar sig fram med hjälp av en pik eller stav. De isläggar som man hittat har varit främst av ko- eller hästben, vissa är noga bearbetade och med borrhål så man kunde snöra fast fötterna.

img_2468

Isläggar från 1100-talets Sigtuna

Standard
Uncategorized

Tre stycken nordiska fornborgar

Torsburgen

Torsburgen är en stor fornborg som är belägen i Kräkningbo socken på östra Gotland. Den är cirka 1,2 kvadratkilometer och är därmed Nordens tredje största. Torsburgen ligger på en 71 meter hög naturlig inlandsklint*. Till väst, nord och öst omges den av branta stup som på vissa ställen är upp till 30 meter höga. På den södra sidan finns det en lång kallmur** av kalksten som täcker öppningen i den naturliga klinten. Muren är 2 kilometer lång, 4 till 7 meter hög och har flera portar. Borgen/muren restes troligtvis runt år 0 (eller på 200-talet enligt vissa källor) och användes ända in 800-900-talet. Det fanns eventuellt inga bofasta i borgen utan den användes endast som ett temporärt skydd vid oroligheter och strider.

Torsburgen är omnämnd i Gutasagan från 1200-talet och asen Tor sägs ha sin boning där.

img_2463

Lollands Österborg

Nordens näst största fornborg är Lollands Österborg som ligger på Lolland i södra Danmark. Den är troligen rest under 500-talet – dvs järnåldern. Borgen ligger på en udde och skyddas till stora delar av vatten, men åt öst och väst har man rest stenmurar. Lollands Österborg är en av tre fornborgar i området, de andra är Lollands Västerborg och borgen på grannön Falster. Dessa borgar skulle främst skydda befolkningen från angrepp från södra och östra Östersjön.

img_2464

Halleberg

Halleberg, som ligger i Vänersborgs kommun i Västergötland, är Nordens största fornborg. Borgen ligger på ett platåberg som ligger strax intill Vänerns södra spets. Bergets platå/borgen är till stor del naturligt skyddad av branta stup och de naturliga ingångarna är täcka av resta stenmurar. Det finns tre stycken längre stenmurar och de har en gemensam längd på 1,8 kilometer – den längsta är cirka 700 meter. Flera mindre stenmurar finns även i bergets framkomliga klyftor. Borgen, som anlades på 400-500-talet, är cirka 20 kvadratkilometer stor. Halleberg användes frekvent av ortsbefolkningen under de svensk-danska krigen på 1400-1600-talet, men även under Gustav III:s ryska krig på 1700-talet.

Enligt sägen är Halleberg platsen för Valhall – Odens hem. En del av berget kallas än idag för ”Häcklan”, ett av Odens många namn är ”Häcklaman”.

img_2465

*= en klint är ett berg med branta väggar.

**= en kallmur är en mur upprest utan murbruk.

Standard