Uncategorized

Intervjuer med hedniska bloggare: Del 3 – ”Hedningen” från Hedniska Tankar

1. Berätta lite om dig själv och bloggen.

Min egen person är ganska ointressant. Jag är medelålders, och statsanställd samt har sysslat med asatro i organiserad form i över ett kvarts sekel. Redan som 18-åring – eller så snabbt jag kunde – gick jag ur Svenska Kyrkan och lät hedna mig, vilket är synnerligen viktigt. Jag är i och för sig döpt och konfirmerad, men det ”tog” absolut inte.

Min far var kompromisslös ateist, samt jurist – min mor lönekontorist, och jag kommer från ett agnostiskt, icke-troende hem.  Jag har bott nästan överallt i landet, är född i Norrland och har min släkt och mina rötter i Skåne. I mer än 18 år av mitt liv har jag tjänat mitt land, och jag kommer göra det så länge jag alls kan arbeta; och så länge inte pensionsregler sätter hinder i vägen. Jag har alltid varit en skrivande, skapande, fotograferande människa. Jag tolererar inte censur eller åsiktsförtryck, och vägrar att ställa upp på totalitära värderingar eller åsikter. Jag är liberal, medlem av det som tills nyligen kallades för Folkpartiet (jag är emot namnbytet) och betecknar mig som patriot, men inte nationalist – eftersom det finns en viktig skillnad.

Min blogg Hedniska Tankar inledde jag för sex år sedan, eftersom jag ansåg det nödvändigt att uttrycka min livsfilosofi och mina åsikter. Jag har aldrig sagt eller påstått, att någon måste följa dem eller dela dem, men om folk gör så, upplever jag det naturligtvis som positivt. Numera har jag en egen domänadress på WordPress och skriver nästan veckans alla dagar. Jag har också blivit uppmärksammad av ”gammelmedia” och våra större dagstidningar, ehuru indirekt. Ingen av dem har vågat publicera en intervju med mig, eller skrivit en enda artikel om just Asatro. ”PK-Sverige” och kulturetablissemanget håller oss fortfarande nere, men vår tid kommer. Jag har också upplevt enstaka attentat, försök till datorintrång, DoS-attacker, ”anklagelsebrev” som min arbetsgivare och mina  chefer får så gott som var fjärde månad, och mycket mycket mer. Resultatet av dessa falska anklagelser har bara blivit, att alla mina kollegor och närmaste chefer nu också läser vad jag skriver – och många av dem har uttryckt sitt klara gillande.

I de flesta fall tycker jag mig se klara bevis för att det är sk ”fornsedare” och annan drägg som ligger bakom. Med de kristna i Sverige, dock – eller med muslimer och andra monoteister har jag aldrig haft några problem. Bloggens berömmelse växer ständigt, och den har i snart tre år på WordPress bara fått fler och fler läsare hela tiden.
 

2. Hur upptäckte du personligen asatro?

Jag har levat med den så länge jag alls minns. Min far var också intresserad av den, och lärde mig de viktigaste berättelserna ur Eddan när jag var barn. Min farfar – som i och för sig var präst och Kyrkoherde i Svenska Kyrkan – intresserade sig mycket för etnologi och folklivsforskning, och uppmuntrade tidigt studier i asatro, folktro och angränsande ämnen. Han var en lärd man, som kunde höja sig över det kristna. Min farmor – bonddotter med sju syskon – var nästan hedning själv, i alla fall emot slutet av sitt liv och hade vissa föreställningar och saker att lära ut och berätta som inte alls var kristna. Hedendomen ligger i mitt blod, och det finns inget sätt att berätta min egen eller min släkts historia utan att också nämna asatro. 1992 var jag en av dem, som grundade Sveriges Asatrosamfund. En man från Adelsö – taxichaufför och runstenshuggare – fick mig att tro på vad som först syntes vara en omöjlig dröm. Vi skulle bli en folkrörelse, ett landsomfattande förbund.

Vi var alla yngre då, och mycket entusiastiska. Kanske gjorde vi ett par misstag. Pga arbete och personliga skäl låg jag själv ”lågt” ett par år, och märkte inte vad som höll på att hända inuti samfundet. En känd drogmissbrukare blev kassör och stal vår lilla ”tempelkassa” som vi sa. Andra personer med en klart uttalad kommunistisk och vänsterextrem ideologi ”kuppade” hela samfundet, och en vacker dag fann jag mig vara utesluten från vad jag själv grundat – på det mest svinaktiga sätt. Väldigt många andra personer har också råkat illa ut för de här skitstövlarna, som fortfarande har ett ”Samfund för forn sed” med kanske ett åttiotal medlemmar. De har förstört oerhört mycket för oss andra.

Ändå har jag aldrig någonsin svikit den stora dröm och de eder och löften jag avlade från början. Jag arbetar ständigt för dem, varje vaken timme, varje dag.

 
3. Hur bedriver du din asatro?

Numera är jag aktiv inom Nordiska Asa Samfundet istället. Vi har nu fler än 500 medlemmar efter bara ett enda års verksamhet, och vi tillväxer dagligen. Jag är med i flera andra samfund också, men alla är Asatrogna. För mig skulle det vara ett rent svek emot allt jag står för att vara med i en kristen kyrka av något slag. Jag förstår heller inte hur man kan kalla sig hedning, asatroende eller till och med var folkvald gode eller gydja och förestå ett Godord, och samtidigt vara kristen och med i Statskyrkan, som flera personer i ett visst samfund jag redan omnämnt ovan. Sådant är oerhört falskt, eftersom det bryter både emot asatrons grundläggande värderingar och vad den evangelisk-lutheranska ockupationsmakten faktiskt föreskriver och kräver av sina egna.
Det finns perioder av mitt liv då jag varit ”solitär hedning” och bedrivit asatro och blot enbart i enskild form, men detta är långtifrån vad jag vill. Jag vill motsatsen. Jag vill, att vi skall kunna få bedriva vår religion och vår tro öppet och utan rädsla för repressalier och straff, precis som alla andra organiserade religioner här i landet. Jag vill fira de ”stora” bloten och festerna, som Midsommar, Midvinter och Jul och även Alvablot, Disablot, Vanadisblot och Skördeblot ihop med andra. Jag vill se gudahov byggda i landet, och att vi får lokaler där vi kan vara. Vad gäller fornminnesmiljöer är jag inte främmande för att nyttja dem, men vi måste vara mycket aktsamma om det vi har. Vi lever i en tid av kulturell förstörelse, och religiöst förtryck. Existensen av rörelser som IS i utlandet och ”Svenska” Kyrkan mfl här hemma bevisar det helt klart – och så kan vi inte ha det. Vi måste stå upp för oss själva, men inte bara det. Vi måste också agera gemensamt med de som försvarar yttrandefrihet och tankefrihet, som Humanisterna i Sverige och många andra. Vår kamp tar aldrig slut. Att leva är att strida – och om det värsta skulle ske oss, återstår Valhall.

Själv har jag också lett blot, ceremonier och liknande. Jag har förrättat fyra bröllop, en begravning (min egen fars) och knäsatt ett barn. Dessutom har jag hednat över 40 personer genom denna blogg eller på annat sätt, och det är inget jag ångrar. Jag har hjälpt dessa 40 människor bort från föreställningen om en ”allsmäktig” gud som har hotat dem, velat straffa dem och befallit över dem. Jag har skänkt folk frihet genom hednandet, och försökt sätta ett gott exempel för envar. För tillfället har jag inget Godord, men jag har ombetts kandidera i många sammanhang.

Allt tjänar. Vi måste alla minnas Odens ord till oss enligt Hávamál: ”Det skall vi se, när nogsamt oss vi må granska, att ingen är fri från fel. Dock är ingen så usel, att till intet han duger”. Vårt lösen stavas FRAMÅT. Det heter inte ”tamfår”!
 

4. Hur tror du att framtiden för asatro i Norden ser ut?

Vår dag skall komma. Vår tro skall vakna. Sedan 1973, då Asatrufélagid på Island erkändes av Alltinget, har vi sett en oerhörd utveckling. Numera finns asatrogna organisationer i Nordens alla länder, och intresset är mycket stort också i USA, England, Tyskland, Polen och Baltikum samt de slaviska länderna, Frankrike, Spanien – ja nästan överallt i Världen finns samfund och organisationer för asatroende. Jag är ingen okritisk universalist som vissa, eftersom jag erkänner att varje folk och varje kultur på planeten har s-i-n unika variant av hedendomen, men för de som vill lära och välja att tillhöra asatron tror jag alltid att det går, förutsatt att man har en ren och ärlig vilja och kan lära sig tillräckligt mycket. Vi är en ”kunskapsreligion” men också en ”befrielseteologi”. Att återvända till polyteismen, och förkasta monoteismen eller tanken på allsmäktiga, allt befallande gudar eller gudinnor är bara det första steget.

Det första kravet – om vi alls ska ha en framtid – är att montera ned den kristna kyrkan, och inte ge efter för islam. I tusentals år har dessa två monoteistiska läror tryckt ned folk, försökt omvända folk med tvång och orsakat den mest oerhörda förstörelse och lidande. Häxrättegångar, kättarbål, utrensningar och sk ”reformation” har florerat, tillsammans med indoktrinering av barn och ”hjärntvätt” samt husförhör. Kyrkan har fortfarande politisk makt och ekonomiskt inflytande – se bara på ”påvebesöket” som man tvingat på svenskarna – den fortsatta förstörelsen av kulturmonument och mycket annat. Gör vi oss inte fria från kristendomen och islam, så kommer vi aldrig att slippa det här. Den tredje monoteistiska ökenreligionen, alltså judendomen, bedömer jag själv som helt ofarlig, eftersom den inte missionerar, och knappt har några utövare i Sverige alls. De har också blivit utsatta för de mest vidriga förföljelser, precis som vi – och där man slår emot en svagare, finns också Tor.
Kom ihåg att Tor är de svagas och vapenlösas store försvarare – och under perioden från att statskyrkan avskaffades år 2000 fram till nu, har de kristnas antal gått ned från ca 85 till 62 %. Snart är de under hälften, och när de nått dit – då tar vi över på bred front! Slutmålet är som förut – vi skisserade det redan under 1990-talets början – Samfundet Särimner finns fortfarande, dolt bakom kulisserna – många har hört talas om oss – ännu fler fruktar oss! – och en dag ska vi reducera kristna och islamister gemensamt till under 10 % av befolkningen. Inte många tror ju alls på Allah eller Gud, och kyrkorna står redan tomma och övergivna. En dag blir de ”Places of Worship” för alla religioner gemensamt, eller så utses de till gudahov igen. Gudarna och gudinnorna återkommer, med vaner, alfer och makter alla – och vår framtid är ljus. Framtiden tillhör oss – så är det faktiskt…

 
5. Varför är det viktigt att minnas de ”forna” gudarna?

Vi svenskar har också rätt till en tro och en kultur, även om man hela tiden försökt ta ifrån oss den, och förnekat att vårt språk, vår kultur, vår etnicitet och hela vår identitet ens finns. Så har det också delvis varit i andra Nordiska länder – men i Finland, till exempel, betraktas den finlandssvenska eller finska identiteten som självklar. I Norge finns det få problem, och likaså finns det stor tolerans och öppenhet för det Nordiska och vårt gemensamma arv i Danmark. Och det är inte bara ”gudar” eller ”gudinnor” det gäller. Det gäller helheten – språk, historia, kontinuitet, andliga upplevelser – alltsammans. Du kan inte bryta ut en enda bit ur det, och säga att den är viktigare än de andra…

Det gäller inte bara kultur och identitet. Också andligen, i vår upplevelse av hela landskapet och tillvaron finns gudar, gudinnor, förfäder och makter med oss. Vad vi lär ut, är inte bara föreställningar om en gammal kultur, eller ett återskapande. Det är ett byggande inför framtiden, att visa omsorg om vår del av världen och de resurser vi har – med naturen i fokus. Asatro är och förblir en naturreligion och en naturlig religion, ja den mest naturliga religionen av alla, eftersom den bygger på polyteism, Individens frihet och viljan till arbete och förändring. ”I fäders spår, för framtidens segrar” säger en del. Så kan man också uttrycka det…

 
6. Hur bör vi göra för att fler ska få upp ögonen för asatron?

Vi ska hålla fast vid våra eder och inte svika våra löften, eller den inriktning vi valt. Vi ska aldrig någonsin diffundera ut i ”forn sed”, New Age eller allmänt flummande. Vi ska stå för konkreta krav, ett verkligt program – med årstidsbundna fester, knäsättning, bröllop och begravning – allt det ! Vi ska utforma ett helhetsalternativ, göra asatron till vad den en gång var – en filosofi som håller i livets alla skiften. Sådant är vårt mål, och från det skall vi inte vika.

Vi skall avkristna detta land, precis som jag sagt. Vi ska aldrig vika ned oss för monoteister, islamism eller förtryck. Genom att sätta ett gott exempel, och hjälpa våra landsmän och alla andra överallt där vi kan, bygger vi en gemenskap för framtiden – utan att ge oss in i dagspolitik och liknande, för sådant bör vi stå över. Ingen religion får eller bör vara politisk. Visst har vi alla klara ideal, men vi måste också stå upp bakom det sekulära samhället. Det är en grundförutsättning.

För övrigt sprider vi vårt budskap överallt där vi kan. På nätet. I vardagen. Genom blot och fester. Genom att visa, att det faktiskt g-å-r att leva ett liv som asatroende, mitt inne i det stundtals kaotiska och ibland sönderfallande samhälle, som omger oss. Framförallt ska vi visa det genom att vara goda medborgare, och genom personligt föregångsmannaskap – eller föregångskvinnoskap!

Låt oss bli flitiga som bävrar, rakryggade som Norrlands furor, och hårda som svenskt stål.
 
7. Slutligen, hur tycker du att man bäst personifierar asatron: en torshammare runt halsen, ett bra (vikinga)skägg eller nordiska/hedniska tatueringar?

Tomma symboler som dessa är fullkomligt värdelösa. En verklig hedning och en bra ”personifikation” är man och gör man genom att vara en bra människa. En god medborgare, helt enkelt. Hur man ser ut, vilken hudfärg man har eller hur man klär sig har inte ett enda förbannat dugg med detta att göra.

Dessutom får vi inte glömma bort, att vi är en folklig motståndsrörelse. Med det följer, att vi måste kunna konsten att uppträda dolt. ”Motståndets estetik” som jag flera gånger föreläst om. Vi bär inte synliga skägg som någotslags taliban-tramsare, torshammare och tatueringar. Att kladda och måla på sin egen kropp är bara vanhedrande och fult. Sådant kan passa för trälar, möjligen, eller därmed likställda – men knappast fria kvinnor eller män.

En Odens man, eller en gode eller gydja skall bevara sin kropp ren. I det ligger också, att inte pryda sig med falska bilder. Är kroppen ren, är också sinnet rent. Ren Hug, rent sinne – rena handlingar. Det är vad Odenstro eller ett godord går ut på. Fysisk träning, träning av vilja och intellekt, personligt omdöme, studier av runor och rön. Det är femhundra och åter tusen och tiotusen gånger viktigare än alla tomma symboler och allt yttre sken – för det bestämmer inte vilka vi är.

Ett gott liv, att sätta ett verkningsfullt föredöme. Att uppfostra döttrar och söner. Att tjäna samhället, eller hela Världen. Att skriva, skapa och handla. Det är vad det handlar om, enkelt och kort uttryckt.

Annonser
Standard

One thought on “Intervjuer med hedniska bloggare: Del 3 – ”Hedningen” från Hedniska Tankar

  1. Pingback: Vittnen berättar… ”Låt nya röster sjunga” ! | Hedniska Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s