Uncategorized

Intervjuer med hedniska bloggare: Del 2 – Linus från Asa Folktro

1. Berätta lite om dig själv och bloggen.

Jag är i 30 års åldern, bor i Skåne, på gränsen till småland och blekinge. Jag växte upp som ”kristen” och jag använder det uttrycket väldigt flyktigt då jag egentligen bara konfirmerade mig för att ”alla andra gjorde det”. I tonåren började jag dock att bli den sökare som så många andra blir i den åldern och jag började lyssna på mer extrem musik, vilket slutligen ledde mig till satanism. Detta är väl egentligen min första kontakt med hedendom, även om jag inte förstod det då. Hur som helst växte jag ur det, började jobba och blev lite som alla andra. Det var tills jag träffade en äldre herre som var min chef vid tillfället. Han berättade att han var medlem i frimurareorden och jag som var fullkomligt ovetande om detta började undersöka saken. Många, många timmar av läsande och lyssnande på bland annat Red Ice Radio senare var jag fullkomligt uppslukad av konspirationsteorier, mysticism, kristendomens verkliga ursprung med mera. Jag har nu i efterhand förstått att en väldigt stor mängd asatroende kommer från just denna bakgrunden, att de vandrat genom träsket av konspirationsteorier, detta svarta hål av teoretiker och fullkomligt förhastade slutsatser som ändå tycks ringa lite sant för att i slutändan finna sig själv i just asatron. Det var just det jag gjorde, via en enkel video med Stephen Macnallen från Asatru Folk Assembly på youtube (nu många år gammal) fann jag till slut en summering av exakt det jag kände inombords; och ett år senare startade jag bloggen Asa Folktro.

2. Hur upptäckte du personligen asatro?

Även om jag i svaret ovan tycks ha snubblat över asatron, tror jag att jag (liksom de flesta andra svenskar) bar den inom mig hela tiden. Vi firar trots allt fortfarande samma högtider i mycket hög utsträckning, berättar samma folksagor och vems farmor eller farfar har inte berättat för en vid 5 års ålder att ”när åskan går är det Tor som drar fram över himlavalvet!”. Det som tog tid för mig att hitta var ett specifikt uttryck för en känsla jag alltid burit inom mig, och en organiserad rörelse där denna starka känsla kan utvecklas.

3. Hur bedriver du din asatro?

Personligen bedriver jag min asatro på ett (tyvärr) isolerat sätt. Det kanske vore finare att kalla det intellektuellt, då mycket av min tid går åt till att studera många olika sidor av asatron, men i slutändan är det ändå isolerande. Jag nätverkar dock mycket tack vare internet och bloggen, och hoppas att jag snart kan vara mer delaktig ”IRL” som det hette en gång i tiden! 😉

4.Hur tror du att framtiden för asatro i Norden ser ut?

Senast på höstdagjämningen var jag ute på mitt första blot tillsammans med min dotter som snart ska fylla 6 år, och den glädjen och nyfikenheten hon visade får mig att se mycket ljust på framtiden för asatron i Norden!

De (flesta) organisationer som är aktiva i Sverige är oerhört vettiga, och medlemmarna har mycket värme och kunskap att dela med sig av. Även om ett visst ”stort” (vet faktiskt inte om det är så stort längre) samfund tyvärr har lite tveksamma politiska ställningstaganden som i mina ögon går emot det folkliga i asatron, tror jag att de flesta av deras medlemmar också har ett gott hjärta och att vi en vacker dag kan enas.

5. Varför är det viktigt att minnas de ”forna” gudarna?

De s.k ”forna gudarna” är så oerhört viktiga att minnas eftersom att de är vi, och vi är dem! Om man studerar gudarna, deras gärningar, deras styrkor och svagheter; ser man till slut en samlad bild ta form. En samlad bild av de nordiska folken och våra gärningar, våra styrkor och våra svagheter. I en tid då vi marginaliseras och förtrycks på grund av vårt arv, där detta arv ses som fullkomligt oviktigt och patetiskt, är det vår obevekliga plikt att minnas, hedra, tala och sjunga om våra gudar och vårt folk. De flesta som rör sig i asatrons kretsar brukar ganska snabbt snubbla över den mest kända strofen i Hávamál;

”Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men eftermålet
aldrig dör
för envar, som ett gott har vunnit.”

Den talar naturligtvis om minnet av våra förfäder och deras gärningar. Detta är odödligheten människan kan söka efter livet; att minnas de som kommit före oss. Att tala om våra förfäders minne är att ge dem evigt liv. Vi visste det för tusen år sen, och det är lika sant nu som då!

6. Hur bör vi göra för att fler ska få upp ögonen för asatron?

Nummer 1 är givetvis organisation. ”Strength in numbers” är ett slagord som bär mycket sanning, men bara antal hjälper inte. Vilken förhållning vi har till resten av världen är oerhört viktig. Länge har asatroende liknats vid rollspelare, eller att vi håller på med någon slags ”re-enactment” men detta har jag funnit vara mycket långt från sanningen. De asatroende jag känner ser ut som vem som helst, de har vanliga arbeten och klär sig inte i kjortel eller tunika (oftast :P). Jag tror att vårt bästa medel för att nå ut är vår starka symbolik, den vackra poesi som skrivits både i forn- och modern tid, våra rika historia och dess spridning i världen samt det goda vi kan göra för vårt folk. Att använda våra uråldriga symboler som är så tydliga och klara att ingen kan ta fel på dem samtidigt som vi gör gott i denna världen är en stark bild att sprida, och det är en bild jag tror vi kan stå för utan att tveka.

7. Slutligen, hur tycker du att man bäst personifierar asatron: en torshammare runt halsen, ett bra (vikinga)skägg eller nordiska/hedniska tatueringar?

Haha! Mycket bra fråga! Alla tre är ganska naturliga attribut för asatroende, men man ska dock vara lite försiktig. De flesta asatroende kanske bär något av dessa attribut, men de flesta som bär dem är inte asatroende, om ni förstår vad jag menar. Jag tror att man bäst personifierar asatron genom hur man lever sitt liv och hur man för sig mot andra människor. Att vara god, men inte att ”vända andra kinden till”. Att vara stolt och rakryggad, inte ”gå ner på knä”.

Jag har personligen inget skägg, inga hedniska motiv tatuerade och bär oftast inte Mjölner. Det jag har är ett genuint intresse för mitt folks historia; och dess framtid. Att uttrycka detta intresse genom blot, skrift och sång, genom sagoberättande eller släktforskande eller filmskapande är vad som för mig personifierar Asatro: Tron på att det som en gång varit, kan bli än en gång. Och där kommer vi att vara, längst fram i spetsen!

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s