Uncategorized

Den nordiska hedendomen har minst 147 stycken namngivna gudamakter

Bloggen Ideell Kulturkamp har sammanställt en suverän lista över alla de namngivna nordiska gudamakterna.

Se den här:
147 namngivna gudamakter inom asatron

Annonser
Standard
Uncategorized

Kalvträskskidan

Den så kallade Kalvträskskidan är en forntida skida som hittats i närheten av byn Kalvträsk, Skellefteå, Västerbotten. Den är runt 5200 år gammal och räknas som väldens äldsta bevarade skida. Skidan är 204 cm lång, 15,5 cm bred och är gjord av tjurved*. Bindningen består av remmar i genomgående hål.

Den hittades hösten 1924 under ett dikningsarbete vid Fäbodträsket, två kilometer öster om byn Kalvträsk. Fyndet, som hittades vid 1,5 meter djup i ett myrområde, bestod av två stycken skidor och en skovelformad skidstav – den ena skidan föll dock sönder under upptagning och transport. Den låga syretillförseln i myren är anledningen till att skidan är så bra bevarad.

Skidan finns idag att se på Svenska skidmuseet på Gammlia i Umeå.

image

*= tjurved är en kvalitet av barrträd. Dess årsringar är mörkare än vanligt trä och dess celler har tjocka väggar. Tjurved bildas oftast på nedsidan av lutande träd, som kämpar för att räta sig igen. Många forntida träredskap är gjorda av tjurved.

Sugen på att läsa någonting mer? Beställ Inkräktarna av Linus Karlén

Standard
Recensioner

Nordiska gudar av Johan Egerkrans

Nordiska gudar av Johan Egerkrans är en barn-/faktabok om de nordiska gudarna. Boken är vacker – både på in- och utsidan. Man får inte bara läsa om de nordiska gudarna, utan även om dvärgar, jättar, myter osv. Texterna är dock inte djupgående, utan grundläggande. Egerkrans har både skrivit texterna och ritat bilderna.

Betyget blir 4,5 av 5. Boken är komplett med fina bilder och mycket fakta. Perfekt att ge till barnen eller att bara ha den liggandes framme på soffbordet. Den är lättläst och innehåller allt man behöver veta om nordisk hedendom. Hade bilderna haft lite mer nordisk prägel så hade betyget blivit 5 av 5.

image

Nordiska gudar av Johan Egerkrans

Standard
Uncategorized

Skvader

En skvader är ett modernt nordiskt väsen. Det ska enligt sägen ha en framkropp av en hare och en tjäders bakdel – en hare med vingar. Sägnen om skvadern har sitt ursprung i en jakthistoria av flottningsinspektören Håkan Dahlmark. Han berättade gärna jakthistorier för sina vänner på Hotell Knaust i Sundsvall, Medelpad. År 1874 skulle han ha skjutit en skvader i Lunde skog utanför Timrå. Efter jakthistorien målades en tavla föreställandes en skvader av Halvar Frisendahl, systerson till Dahlmarks hushållerska Lova Lindahl. 1907 fick Dahlmark tavlan. 1912, före sin död, donerade han tavlan till Medelpads fornminnensförening. 1918 överlämnade Rudolf Granberg från Granloholm en uppstoppad version av en skvader till fornminnesföreningen som idag står utställd på fornminnesföreningens friluftsmuseum på Norra Berget i Sundsvall.

Skvadern blev raskt en symbol för Sundsvall, och själva namnet skvader är synonymt för en ”dålig kombination”. Bussar med lastbilsflak kallas skämtsamt för ”skvadrar”. På Norra Stadsberget utanför Sundsvall finns en stor staty, med en rutschkana inuti, av en skvader. I staden finns även gymnasieskolan Skvadern och ”varning för skvader”-vägskyltar. På Systembolaget kan man införskaffa Skvaderns örtlikör. Skvadern är även namnet på en studentförening vid Norrlands nation i Uppsala.

image

Rudolf Granbergs uppstoppade skvader

Standard
Uncategorized

Intervjuer med hedniska bloggare: Del 3 – ”Hedningen” från Hedniska Tankar

1. Berätta lite om dig själv och bloggen.

Min egen person är ganska ointressant. Jag är medelålders, och statsanställd samt har sysslat med asatro i organiserad form i över ett kvarts sekel. Redan som 18-åring – eller så snabbt jag kunde – gick jag ur Svenska Kyrkan och lät hedna mig, vilket är synnerligen viktigt. Jag är i och för sig döpt och konfirmerad, men det ”tog” absolut inte.

Min far var kompromisslös ateist, samt jurist – min mor lönekontorist, och jag kommer från ett agnostiskt, icke-troende hem.  Jag har bott nästan överallt i landet, är född i Norrland och har min släkt och mina rötter i Skåne. I mer än 18 år av mitt liv har jag tjänat mitt land, och jag kommer göra det så länge jag alls kan arbeta; och så länge inte pensionsregler sätter hinder i vägen. Jag har alltid varit en skrivande, skapande, fotograferande människa. Jag tolererar inte censur eller åsiktsförtryck, och vägrar att ställa upp på totalitära värderingar eller åsikter. Jag är liberal, medlem av det som tills nyligen kallades för Folkpartiet (jag är emot namnbytet) och betecknar mig som patriot, men inte nationalist – eftersom det finns en viktig skillnad.

Min blogg Hedniska Tankar inledde jag för sex år sedan, eftersom jag ansåg det nödvändigt att uttrycka min livsfilosofi och mina åsikter. Jag har aldrig sagt eller påstått, att någon måste följa dem eller dela dem, men om folk gör så, upplever jag det naturligtvis som positivt. Numera har jag en egen domänadress på WordPress och skriver nästan veckans alla dagar. Jag har också blivit uppmärksammad av ”gammelmedia” och våra större dagstidningar, ehuru indirekt. Ingen av dem har vågat publicera en intervju med mig, eller skrivit en enda artikel om just Asatro. ”PK-Sverige” och kulturetablissemanget håller oss fortfarande nere, men vår tid kommer. Jag har också upplevt enstaka attentat, försök till datorintrång, DoS-attacker, ”anklagelsebrev” som min arbetsgivare och mina  chefer får så gott som var fjärde månad, och mycket mycket mer. Resultatet av dessa falska anklagelser har bara blivit, att alla mina kollegor och närmaste chefer nu också läser vad jag skriver – och många av dem har uttryckt sitt klara gillande.

I de flesta fall tycker jag mig se klara bevis för att det är sk ”fornsedare” och annan drägg som ligger bakom. Med de kristna i Sverige, dock – eller med muslimer och andra monoteister har jag aldrig haft några problem. Bloggens berömmelse växer ständigt, och den har i snart tre år på WordPress bara fått fler och fler läsare hela tiden.
 

2. Hur upptäckte du personligen asatro?

Jag har levat med den så länge jag alls minns. Min far var också intresserad av den, och lärde mig de viktigaste berättelserna ur Eddan när jag var barn. Min farfar – som i och för sig var präst och Kyrkoherde i Svenska Kyrkan – intresserade sig mycket för etnologi och folklivsforskning, och uppmuntrade tidigt studier i asatro, folktro och angränsande ämnen. Han var en lärd man, som kunde höja sig över det kristna. Min farmor – bonddotter med sju syskon – var nästan hedning själv, i alla fall emot slutet av sitt liv och hade vissa föreställningar och saker att lära ut och berätta som inte alls var kristna. Hedendomen ligger i mitt blod, och det finns inget sätt att berätta min egen eller min släkts historia utan att också nämna asatro. 1992 var jag en av dem, som grundade Sveriges Asatrosamfund. En man från Adelsö – taxichaufför och runstenshuggare – fick mig att tro på vad som först syntes vara en omöjlig dröm. Vi skulle bli en folkrörelse, ett landsomfattande förbund.

Vi var alla yngre då, och mycket entusiastiska. Kanske gjorde vi ett par misstag. Pga arbete och personliga skäl låg jag själv ”lågt” ett par år, och märkte inte vad som höll på att hända inuti samfundet. En känd drogmissbrukare blev kassör och stal vår lilla ”tempelkassa” som vi sa. Andra personer med en klart uttalad kommunistisk och vänsterextrem ideologi ”kuppade” hela samfundet, och en vacker dag fann jag mig vara utesluten från vad jag själv grundat – på det mest svinaktiga sätt. Väldigt många andra personer har också råkat illa ut för de här skitstövlarna, som fortfarande har ett ”Samfund för forn sed” med kanske ett åttiotal medlemmar. De har förstört oerhört mycket för oss andra.

Ändå har jag aldrig någonsin svikit den stora dröm och de eder och löften jag avlade från början. Jag arbetar ständigt för dem, varje vaken timme, varje dag.

 
3. Hur bedriver du din asatro?

Numera är jag aktiv inom Nordiska Asa Samfundet istället. Vi har nu fler än 500 medlemmar efter bara ett enda års verksamhet, och vi tillväxer dagligen. Jag är med i flera andra samfund också, men alla är Asatrogna. För mig skulle det vara ett rent svek emot allt jag står för att vara med i en kristen kyrka av något slag. Jag förstår heller inte hur man kan kalla sig hedning, asatroende eller till och med var folkvald gode eller gydja och förestå ett Godord, och samtidigt vara kristen och med i Statskyrkan, som flera personer i ett visst samfund jag redan omnämnt ovan. Sådant är oerhört falskt, eftersom det bryter både emot asatrons grundläggande värderingar och vad den evangelisk-lutheranska ockupationsmakten faktiskt föreskriver och kräver av sina egna.
Det finns perioder av mitt liv då jag varit ”solitär hedning” och bedrivit asatro och blot enbart i enskild form, men detta är långtifrån vad jag vill. Jag vill motsatsen. Jag vill, att vi skall kunna få bedriva vår religion och vår tro öppet och utan rädsla för repressalier och straff, precis som alla andra organiserade religioner här i landet. Jag vill fira de ”stora” bloten och festerna, som Midsommar, Midvinter och Jul och även Alvablot, Disablot, Vanadisblot och Skördeblot ihop med andra. Jag vill se gudahov byggda i landet, och att vi får lokaler där vi kan vara. Vad gäller fornminnesmiljöer är jag inte främmande för att nyttja dem, men vi måste vara mycket aktsamma om det vi har. Vi lever i en tid av kulturell förstörelse, och religiöst förtryck. Existensen av rörelser som IS i utlandet och ”Svenska” Kyrkan mfl här hemma bevisar det helt klart – och så kan vi inte ha det. Vi måste stå upp för oss själva, men inte bara det. Vi måste också agera gemensamt med de som försvarar yttrandefrihet och tankefrihet, som Humanisterna i Sverige och många andra. Vår kamp tar aldrig slut. Att leva är att strida – och om det värsta skulle ske oss, återstår Valhall.

Själv har jag också lett blot, ceremonier och liknande. Jag har förrättat fyra bröllop, en begravning (min egen fars) och knäsatt ett barn. Dessutom har jag hednat över 40 personer genom denna blogg eller på annat sätt, och det är inget jag ångrar. Jag har hjälpt dessa 40 människor bort från föreställningen om en ”allsmäktig” gud som har hotat dem, velat straffa dem och befallit över dem. Jag har skänkt folk frihet genom hednandet, och försökt sätta ett gott exempel för envar. För tillfället har jag inget Godord, men jag har ombetts kandidera i många sammanhang.

Allt tjänar. Vi måste alla minnas Odens ord till oss enligt Hávamál: ”Det skall vi se, när nogsamt oss vi må granska, att ingen är fri från fel. Dock är ingen så usel, att till intet han duger”. Vårt lösen stavas FRAMÅT. Det heter inte ”tamfår”!
 

4. Hur tror du att framtiden för asatro i Norden ser ut?

Vår dag skall komma. Vår tro skall vakna. Sedan 1973, då Asatrufélagid på Island erkändes av Alltinget, har vi sett en oerhörd utveckling. Numera finns asatrogna organisationer i Nordens alla länder, och intresset är mycket stort också i USA, England, Tyskland, Polen och Baltikum samt de slaviska länderna, Frankrike, Spanien – ja nästan överallt i Världen finns samfund och organisationer för asatroende. Jag är ingen okritisk universalist som vissa, eftersom jag erkänner att varje folk och varje kultur på planeten har s-i-n unika variant av hedendomen, men för de som vill lära och välja att tillhöra asatron tror jag alltid att det går, förutsatt att man har en ren och ärlig vilja och kan lära sig tillräckligt mycket. Vi är en ”kunskapsreligion” men också en ”befrielseteologi”. Att återvända till polyteismen, och förkasta monoteismen eller tanken på allsmäktiga, allt befallande gudar eller gudinnor är bara det första steget.

Det första kravet – om vi alls ska ha en framtid – är att montera ned den kristna kyrkan, och inte ge efter för islam. I tusentals år har dessa två monoteistiska läror tryckt ned folk, försökt omvända folk med tvång och orsakat den mest oerhörda förstörelse och lidande. Häxrättegångar, kättarbål, utrensningar och sk ”reformation” har florerat, tillsammans med indoktrinering av barn och ”hjärntvätt” samt husförhör. Kyrkan har fortfarande politisk makt och ekonomiskt inflytande – se bara på ”påvebesöket” som man tvingat på svenskarna – den fortsatta förstörelsen av kulturmonument och mycket annat. Gör vi oss inte fria från kristendomen och islam, så kommer vi aldrig att slippa det här. Den tredje monoteistiska ökenreligionen, alltså judendomen, bedömer jag själv som helt ofarlig, eftersom den inte missionerar, och knappt har några utövare i Sverige alls. De har också blivit utsatta för de mest vidriga förföljelser, precis som vi – och där man slår emot en svagare, finns också Tor.
Kom ihåg att Tor är de svagas och vapenlösas store försvarare – och under perioden från att statskyrkan avskaffades år 2000 fram till nu, har de kristnas antal gått ned från ca 85 till 62 %. Snart är de under hälften, och när de nått dit – då tar vi över på bred front! Slutmålet är som förut – vi skisserade det redan under 1990-talets början – Samfundet Särimner finns fortfarande, dolt bakom kulisserna – många har hört talas om oss – ännu fler fruktar oss! – och en dag ska vi reducera kristna och islamister gemensamt till under 10 % av befolkningen. Inte många tror ju alls på Allah eller Gud, och kyrkorna står redan tomma och övergivna. En dag blir de ”Places of Worship” för alla religioner gemensamt, eller så utses de till gudahov igen. Gudarna och gudinnorna återkommer, med vaner, alfer och makter alla – och vår framtid är ljus. Framtiden tillhör oss – så är det faktiskt…

 
5. Varför är det viktigt att minnas de ”forna” gudarna?

Vi svenskar har också rätt till en tro och en kultur, även om man hela tiden försökt ta ifrån oss den, och förnekat att vårt språk, vår kultur, vår etnicitet och hela vår identitet ens finns. Så har det också delvis varit i andra Nordiska länder – men i Finland, till exempel, betraktas den finlandssvenska eller finska identiteten som självklar. I Norge finns det få problem, och likaså finns det stor tolerans och öppenhet för det Nordiska och vårt gemensamma arv i Danmark. Och det är inte bara ”gudar” eller ”gudinnor” det gäller. Det gäller helheten – språk, historia, kontinuitet, andliga upplevelser – alltsammans. Du kan inte bryta ut en enda bit ur det, och säga att den är viktigare än de andra…

Det gäller inte bara kultur och identitet. Också andligen, i vår upplevelse av hela landskapet och tillvaron finns gudar, gudinnor, förfäder och makter med oss. Vad vi lär ut, är inte bara föreställningar om en gammal kultur, eller ett återskapande. Det är ett byggande inför framtiden, att visa omsorg om vår del av världen och de resurser vi har – med naturen i fokus. Asatro är och förblir en naturreligion och en naturlig religion, ja den mest naturliga religionen av alla, eftersom den bygger på polyteism, Individens frihet och viljan till arbete och förändring. ”I fäders spår, för framtidens segrar” säger en del. Så kan man också uttrycka det…

 
6. Hur bör vi göra för att fler ska få upp ögonen för asatron?

Vi ska hålla fast vid våra eder och inte svika våra löften, eller den inriktning vi valt. Vi ska aldrig någonsin diffundera ut i ”forn sed”, New Age eller allmänt flummande. Vi ska stå för konkreta krav, ett verkligt program – med årstidsbundna fester, knäsättning, bröllop och begravning – allt det ! Vi ska utforma ett helhetsalternativ, göra asatron till vad den en gång var – en filosofi som håller i livets alla skiften. Sådant är vårt mål, och från det skall vi inte vika.

Vi skall avkristna detta land, precis som jag sagt. Vi ska aldrig vika ned oss för monoteister, islamism eller förtryck. Genom att sätta ett gott exempel, och hjälpa våra landsmän och alla andra överallt där vi kan, bygger vi en gemenskap för framtiden – utan att ge oss in i dagspolitik och liknande, för sådant bör vi stå över. Ingen religion får eller bör vara politisk. Visst har vi alla klara ideal, men vi måste också stå upp bakom det sekulära samhället. Det är en grundförutsättning.

För övrigt sprider vi vårt budskap överallt där vi kan. På nätet. I vardagen. Genom blot och fester. Genom att visa, att det faktiskt g-å-r att leva ett liv som asatroende, mitt inne i det stundtals kaotiska och ibland sönderfallande samhälle, som omger oss. Framförallt ska vi visa det genom att vara goda medborgare, och genom personligt föregångsmannaskap – eller föregångskvinnoskap!

Låt oss bli flitiga som bävrar, rakryggade som Norrlands furor, och hårda som svenskt stål.
 
7. Slutligen, hur tycker du att man bäst personifierar asatron: en torshammare runt halsen, ett bra (vikinga)skägg eller nordiska/hedniska tatueringar?

Tomma symboler som dessa är fullkomligt värdelösa. En verklig hedning och en bra ”personifikation” är man och gör man genom att vara en bra människa. En god medborgare, helt enkelt. Hur man ser ut, vilken hudfärg man har eller hur man klär sig har inte ett enda förbannat dugg med detta att göra.

Dessutom får vi inte glömma bort, att vi är en folklig motståndsrörelse. Med det följer, att vi måste kunna konsten att uppträda dolt. ”Motståndets estetik” som jag flera gånger föreläst om. Vi bär inte synliga skägg som någotslags taliban-tramsare, torshammare och tatueringar. Att kladda och måla på sin egen kropp är bara vanhedrande och fult. Sådant kan passa för trälar, möjligen, eller därmed likställda – men knappast fria kvinnor eller män.

En Odens man, eller en gode eller gydja skall bevara sin kropp ren. I det ligger också, att inte pryda sig med falska bilder. Är kroppen ren, är också sinnet rent. Ren Hug, rent sinne – rena handlingar. Det är vad Odenstro eller ett godord går ut på. Fysisk träning, träning av vilja och intellekt, personligt omdöme, studier av runor och rön. Det är femhundra och åter tusen och tiotusen gånger viktigare än alla tomma symboler och allt yttre sken – för det bestämmer inte vilka vi är.

Ett gott liv, att sätta ett verkningsfullt föredöme. Att uppfostra döttrar och söner. Att tjäna samhället, eller hela Världen. Att skriva, skapa och handla. Det är vad det handlar om, enkelt och kort uttryckt.

Standard
Uncategorized

Intervjuer med hedniska bloggare: Del 2 – Linus från Asa Folktro

1. Berätta lite om dig själv och bloggen.

Jag är i 30 års åldern, bor i Skåne, på gränsen till småland och blekinge. Jag växte upp som ”kristen” och jag använder det uttrycket väldigt flyktigt då jag egentligen bara konfirmerade mig för att ”alla andra gjorde det”. I tonåren började jag dock att bli den sökare som så många andra blir i den åldern och jag började lyssna på mer extrem musik, vilket slutligen ledde mig till satanism. Detta är väl egentligen min första kontakt med hedendom, även om jag inte förstod det då. Hur som helst växte jag ur det, började jobba och blev lite som alla andra. Det var tills jag träffade en äldre herre som var min chef vid tillfället. Han berättade att han var medlem i frimurareorden och jag som var fullkomligt ovetande om detta började undersöka saken. Många, många timmar av läsande och lyssnande på bland annat Red Ice Radio senare var jag fullkomligt uppslukad av konspirationsteorier, mysticism, kristendomens verkliga ursprung med mera. Jag har nu i efterhand förstått att en väldigt stor mängd asatroende kommer från just denna bakgrunden, att de vandrat genom träsket av konspirationsteorier, detta svarta hål av teoretiker och fullkomligt förhastade slutsatser som ändå tycks ringa lite sant för att i slutändan finna sig själv i just asatron. Det var just det jag gjorde, via en enkel video med Stephen Macnallen från Asatru Folk Assembly på youtube (nu många år gammal) fann jag till slut en summering av exakt det jag kände inombords; och ett år senare startade jag bloggen Asa Folktro.

2. Hur upptäckte du personligen asatro?

Även om jag i svaret ovan tycks ha snubblat över asatron, tror jag att jag (liksom de flesta andra svenskar) bar den inom mig hela tiden. Vi firar trots allt fortfarande samma högtider i mycket hög utsträckning, berättar samma folksagor och vems farmor eller farfar har inte berättat för en vid 5 års ålder att ”när åskan går är det Tor som drar fram över himlavalvet!”. Det som tog tid för mig att hitta var ett specifikt uttryck för en känsla jag alltid burit inom mig, och en organiserad rörelse där denna starka känsla kan utvecklas.

3. Hur bedriver du din asatro?

Personligen bedriver jag min asatro på ett (tyvärr) isolerat sätt. Det kanske vore finare att kalla det intellektuellt, då mycket av min tid går åt till att studera många olika sidor av asatron, men i slutändan är det ändå isolerande. Jag nätverkar dock mycket tack vare internet och bloggen, och hoppas att jag snart kan vara mer delaktig ”IRL” som det hette en gång i tiden! 😉

4.Hur tror du att framtiden för asatro i Norden ser ut?

Senast på höstdagjämningen var jag ute på mitt första blot tillsammans med min dotter som snart ska fylla 6 år, och den glädjen och nyfikenheten hon visade får mig att se mycket ljust på framtiden för asatron i Norden!

De (flesta) organisationer som är aktiva i Sverige är oerhört vettiga, och medlemmarna har mycket värme och kunskap att dela med sig av. Även om ett visst ”stort” (vet faktiskt inte om det är så stort längre) samfund tyvärr har lite tveksamma politiska ställningstaganden som i mina ögon går emot det folkliga i asatron, tror jag att de flesta av deras medlemmar också har ett gott hjärta och att vi en vacker dag kan enas.

5. Varför är det viktigt att minnas de ”forna” gudarna?

De s.k ”forna gudarna” är så oerhört viktiga att minnas eftersom att de är vi, och vi är dem! Om man studerar gudarna, deras gärningar, deras styrkor och svagheter; ser man till slut en samlad bild ta form. En samlad bild av de nordiska folken och våra gärningar, våra styrkor och våra svagheter. I en tid då vi marginaliseras och förtrycks på grund av vårt arv, där detta arv ses som fullkomligt oviktigt och patetiskt, är det vår obevekliga plikt att minnas, hedra, tala och sjunga om våra gudar och vårt folk. De flesta som rör sig i asatrons kretsar brukar ganska snabbt snubbla över den mest kända strofen i Hávamál;

”Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men eftermålet
aldrig dör
för envar, som ett gott har vunnit.”

Den talar naturligtvis om minnet av våra förfäder och deras gärningar. Detta är odödligheten människan kan söka efter livet; att minnas de som kommit före oss. Att tala om våra förfäders minne är att ge dem evigt liv. Vi visste det för tusen år sen, och det är lika sant nu som då!

6. Hur bör vi göra för att fler ska få upp ögonen för asatron?

Nummer 1 är givetvis organisation. ”Strength in numbers” är ett slagord som bär mycket sanning, men bara antal hjälper inte. Vilken förhållning vi har till resten av världen är oerhört viktig. Länge har asatroende liknats vid rollspelare, eller att vi håller på med någon slags ”re-enactment” men detta har jag funnit vara mycket långt från sanningen. De asatroende jag känner ser ut som vem som helst, de har vanliga arbeten och klär sig inte i kjortel eller tunika (oftast :P). Jag tror att vårt bästa medel för att nå ut är vår starka symbolik, den vackra poesi som skrivits både i forn- och modern tid, våra rika historia och dess spridning i världen samt det goda vi kan göra för vårt folk. Att använda våra uråldriga symboler som är så tydliga och klara att ingen kan ta fel på dem samtidigt som vi gör gott i denna världen är en stark bild att sprida, och det är en bild jag tror vi kan stå för utan att tveka.

7. Slutligen, hur tycker du att man bäst personifierar asatron: en torshammare runt halsen, ett bra (vikinga)skägg eller nordiska/hedniska tatueringar?

Haha! Mycket bra fråga! Alla tre är ganska naturliga attribut för asatroende, men man ska dock vara lite försiktig. De flesta asatroende kanske bär något av dessa attribut, men de flesta som bär dem är inte asatroende, om ni förstår vad jag menar. Jag tror att man bäst personifierar asatron genom hur man lever sitt liv och hur man för sig mot andra människor. Att vara god, men inte att ”vända andra kinden till”. Att vara stolt och rakryggad, inte ”gå ner på knä”.

Jag har personligen inget skägg, inga hedniska motiv tatuerade och bär oftast inte Mjölner. Det jag har är ett genuint intresse för mitt folks historia; och dess framtid. Att uttrycka detta intresse genom blot, skrift och sång, genom sagoberättande eller släktforskande eller filmskapande är vad som för mig personifierar Asatro: Tron på att det som en gång varit, kan bli än en gång. Och där kommer vi att vara, längst fram i spetsen!

Standard
Uncategorized

Intervjuer med hedniska bloggare: Del 1 – Henrik från Ideell Kulturkamp

1. Berätta lite om dig själv och bloggen.

Jag är en herre i yngre medelåldern som kommer från Västergötland, bott i Dalarna och Gotland samt studerat i Uppsala. Har haft flera olika arbeten och skrivit några böcker, varav några om asatro. Bloggen jag mestadels skriver på är Ideell Kulturkamp som drivs av Ideella kulturföreningen. Det är inte bara jag som skriver men jag sköter det mesta. Omkring 10 till 12 personer har väl totalt bidragit med artiklarnas text och några till bara med bilder. Eftersom jag är ordförande i föreningen så är jag väl också ansvarig för det som skrivs på bloggen.

2. Hur upptäckte du personligen asatro?

Ja det växte fram med åren. Jag har alltid på något sätt ansett att det är mer sanning i den grekisk-romerska mytologin och hinduismen än i de tre ”riktiga” religionerna judendom, kristendom och islam. Självfallet tyckte jag att asatron var viktigare och mer äkta än någon annan tro. Det är vår trosgrund i Sverige ungefär som rodnovery är slavernas och hellenism är grekernas. Var i tonåren då jag blev troende aktivt. Det var ingen så kallad kris utan det växte fram eller rättare det fanns där.

3. Hur bedriver du din asatro?

Ofta brukar jag läsa ur äldre eddan varje dag. Men jag har någon liten ceremoni varje dag. Försöker ha en lite ceremoni varje dag, en lite större i veckan samt blotar vanligen en gång i månaden.

4. Hur tror du att framtiden för asatro i Norden ser ut?

Det ser i dagsläget ganska bra ut. Folk börjar förstå att det är en ”riktig” religion och inte levande rollspel är vikingaromantik. Yngre människor som inte är så indoktrinerade i kristendomen har lättare att acceptera asatron som religion än äldre folk som är 65 år och uppåt. De fick ju lära sig att kristendomen var den enda rätta tron och allt andligt liv måste gå genom kyrkan. 

Men det är inte bara ljus och muntra toner. I ärlighetens namn lever vi i ett samhälle där etniska svenskar, det är mest sådana som söker sig till asatron helst inte ska ha religiösa tankar. Vi ska nöja oss med lite intetsägande humanism om vi behöver lite andlighet. Samtidigt så kommer det folk från hela världen till Sverige. Och ärligt, hur många muslimer anser att asatro är en riktig religion?  Tyvärr sitter monoteistnormen i väggarna när det gäller religion. Säg att du tror på en gud, det är okej, säg att du inte tror på någon gud, inga problem. Säg att du tror på flera gudar och gudinnor ja då blir många helt ställda. Polyteism är svårsmält för monoteister och ateister.

Ju fler som ägnar sig åt asatro och nyhedendom desto mer finns det risk för splittringar. Det är egentligen inga problem. Asatro är inte en centraliserad religion med massor med dogmer hur saker och ting ska vara.  Vill man så är det inga problem att acceptera stora skillnader inom religionen. Man får vara lite ”oense om att man är oense”. Men så finns det alltid de som säger att de har rätt i allt. Sedan får man inte förglömma att det största inre hotet mot asatron är just av politisk och inte religiös art. Enligt mig så är värsta exemplet på det samfund som började som asatrosamfund men av politiska skäl blev forn sed och de facto blev en slags sekt för personer långt ut på vänsterkanten.

Jag är också skeptisk att folk använder asatron på andra sidan av den politiska skalan. Är ärligt talat inte alls förtjust i folk som använder asatrons symboler i nationell politik. Är de troende är det en sak, men ärligt det finns nog många nationella som använder våra fäders tro som ett sätt att få ut politisk budskap och inte ett andligt sådant.

Sedan får man inte glömma att samhällets styrande helst inte vill att vi ska ägna oss åt religion. Märker makthavarna vare sig de är röda eller blå att allt fler människor tycker det är viktigare att tro på Gerd och Frej än att rösta, ja då kan nog samhällets styrande hitta på både det ena och det andra. Vidare så kan politikerna försöka påverka asatron genom att stödja vissa grupper och samfund. Ungefär som makthavarna i dag pushar fram lågkyrkliga präster i den svenska kyrkan.

Jag hävdar att asatro är en religion och inte en kultur. Det är viktigt att få folk att inse detta. Det är det viktigaste i dagsläget.


5. Varför är det viktigt att minnas de ”forna” gudarna?


Därför att det är den sanna religionen. Ja nu lät jag lite fundamentalistiskt men det var meningen. Det är ju de som skapat världen, inte någon osynlig filur från öknen som har en slags son utanför äktenskapet, eller om han nu var en arabisk kamelförsäljare.

6. Hur bör vi göra för att fler ska få upp ögonen för asatron?

Blogga på, försöka synas mer i det offentliga livet. Jag har själv nämnt asatro i olika lokaltidningar jag skriver i. Att fler blir mer öppna med religionen och vågar använda sina namn när de uttalar sig i religiösa frågor. Det är inte olagligt att vara asatroende i dag och du kan knappats förbjudas ha din religion så dags att sträcka på sig. Man kommer inte till Valhall om man gömmer sig bakom alias och dataskärmar.


7. Slutligen, hur tycker du att man bäst personifierar asatron: en torshammare runt halsen, ett bra (vikinga)skägg eller nordiska/hedniska tatueringar?

Skäggig är jag, hammaren har jag runt halsen samt smycken som ska symbolisera Solen, Tyr, Oden, Tor, Frej, Gerd, Freja och valkyriorna. Har ingen tatuering och vill inte ha någon heller. Så Tors hammare får bli mitt svar.

Standard