Uncategorized

Vad är en bärsärk?

En bärsärk var enligt sägen en mytomspunnen, vildsint och stark krigare som svurit trohet till Oden. I strid var han fruktad då han slogs med ett ursinnigt raseri. Ordet bärsärk betyder ”björnsärk/björnklädnad” – detta antyder att bärsärkar var klädda i björnfällar. En annan typ av bärsärkar var så kallade ulvhednar som betyder ”vargpälsar”. Likt bärsärkar var de fruktade krigare som svurit trohet till Oden, men istället för björnfällar så var de iklädda vargfällar.

Enligt sägen så var bärsärkar organiserade i små band – eller brödraskap (det finns ingeting som tyder på att det har funnits kvinnliga bärsärkar). När man upphöjdes till bärsärk så bytte man troligtvis namn till något som innehöll ”björn” eller ”varg”. Man genomförde troligtvis även någon form av initiationsrit eller prövning då man även svor trohet till Oden.

Bärsärkarna var högt stående i det forna Norden. Inför en kommande strid eggade de upp varandra genom att tjuta och morra som vilddjur och skramla med sina vapen. När striden sedan tog vid så slogs de till en början kallblodigt och disciplinerat, för att sedan infalla i den berömda bärsärkargången. Då bärsärkarna utbrast i besinningslöst raseri och slutade inte strida förrän fienden, eller de själva, var döda. De var övertygade att om döden i strid skulle det leda den raka vägen till Valhall.

Standard
Uncategorized

Jättekast, jättegrytor, jättegravar, älvkvarnar och häxringar

Jättekast

Jättekast är helt enkelt stora stenar, eller flyttblock som de ibland kallas, som har flyttats med inlandsisen. Stenarna färdades i och på inlandsisen och när isen sedan smälte hamnade stenarna på sina nuvarande, ibland underliga, platser. Vissa stenar kan ha färdats i flytande isberg och har därför hamnat långt ifrån det berg varifrån de ursprungligen kommit.

Inom nordisk folktro trodde man att de stora stenarna hamnat på sina platser av att stora jättar kastat dit dem. Hur kunde de annars hamna uppe på höjder? Om en stor sten låg bredvid en kyrka så var det givetvis en jätte som kastat dit den i hopp om att träffa kyrkan. Enligt sägen så ogillar jättar kyrkklockornas klang.

Det finns en hel del jättekast som fått egna namn, bland de mest kända är Runkesten i Vimmerby kommun i Småland. Den är ungefär 5 meter hög, 10 meter lång, 4 meter bred och väger ungefär 260 och den går att vagga med enbart handkraft.

image

Jättegrytor

Jättegrytor är urholkade hål eller sänkor i berg. Mänga stora jättegrytor skapades under istiderna. Hålen har bildats av långa perioder av strömmande vatten som har skurit/borrat sin väg ner i berget. Det strömmande vattnets kraft har vanligtvis brutit loss en större sten och fått den att snurra och således bilda hålet. Den lösbrutna stenen, även kallad löpstenen, kan vanligtvis finns kvar i botten av grytan eller i närheten. Den brukar då vara näst intill helt slät och oval eller rund.

Enligt sägen så medför det tur om man blotar i jättegrytorna. Det sägs att om man blotar/kastar ner en slant så kan det medföra god fiskelycka, därför kan man ibland hitta mynt i grytorna.

En av Sveriges mest kända jättegrytor är Kungsgrottan i Trollhättan, där Sveriges kungar och drottningar sedan 1700-talet skrivit sina namnteckningar.

image

Jättegravar

Enligt viss nordisk folktro så trodde man att den tidiga Norden befolkades av jättar och att jättegravar var deras gravar. Den moderna termen för dessa är hällkistor eller hällekistor. De består av kantställda någorlunda släta stenhällar och ibland hade de även ett lock av stenhällar. Hällkistor var vanliga under senneolitikum (2400-1800 f.Kr), även kallad slutfasen av bondestenåldern. I västra Götaland var hällkistekulturen utbredd, enbart i Västergötland har man hittat över 600 kistor. Nordens största hällkista ligger i Jättakullen i Vårgårda kommun i Västergötland, den är 14 meter lång och 4 meter bred.

image

Älvkvarnar

Älvkvarnar är, av människor, uthuggna gropar i sten. Den moderna benämningen är skålgropar. De skiftar vanligtvis i storlek mellan 0,5-1 cm till över 30 cm i diameter. Skålgroparna är vanligtvis formade som små äggkoppar, men kan även vara ovala eller avlånga.

Inom nordisk folktro trodde man att älvorna använde skålgroparna för att mala i, därav namnet. De flesta skålgroparna ligger i anslutning till forntida åkrar, så eventuellt malde man sädeskorn i dem som en ritual – kanske för att få älvornas välsignelse? Förr i tiden så blotade man i groparna om man ville få välgång, bättre skörd eller återfå sin hälsa från sjukdom (som älvorna orsakat?). I samband med detta så smorde man groparna med smör, ister eller talg. Ibland placerade man även gåvor och annat i dem. Den hedniska ritualen av att smörja groparna ska i viss mån fortsatt så sent som in på 1900-talet.

image

Häxringar

Häxringar, ibland kallade älvringar, är ringar av svampar på marken. Cirkelformen beror på att när svampen börjar att växa på en ny plats så växer rötterna (mycel) åt alla håll i samma takt. Häxringar kan bildas av olika svamptyper, men den allra vanligaste, som ofta växer på gräsmattor, är nejlikbroskskivlingen. Inuti ringarna är växtligheten ibland dålig och gles. Häxringar är vanligtvis ett fåtal meter i diameter, men kan ibland bli mer än 10 meter i diameter.

Enligt sägen är häxringar märken efter älvor som dansat just där. Om man uträttar sina behov inuti en ring så leder det till sjukdom och/eller olycka. En annan sägen är att om man somnar inuti en ring så vaknar man med yrsel och är desorienterad.

image

Standard
Uncategorized

Nordiska Asa-samfundet anordnar två stycken höstblot under september

De forna gudarna manar! Nordiska Asa-samfundet kommer att anordna två stycken höstblot under september. Ett i Stockholmsregionen och ett i Skåne.

Höstblotet i Stockholmsregionen kommer att äga rum den 17 september kl. 14:00 vid Runsa fornborg norr om Stockholm. Det skånska blotet kommer att äga rum den 23 september kl. 18:00 vid Ale stenar utanför Ystad.

Läs mer om Nordiska Asa-samfundet och kommande blot på deras Facebooksida eller hemsida.

Standard
Uncategorized

Folke Filbyter

Enligt sägen är Folke Filbyter, eller ”Fölbitare”, stamfar till Bjälboätten*. Namnet Filbyter sägs vara en äldre form av fölbitare – ett öknamn han fått då han enligt sägen kastrerade hästar med tänderna. Han var far till Ingevald, Ingemund och Halsten.

Folke levde troligtvis under 1000-talet, men det finns inga samtida källor som styrker hans existens. Han omnämns i skrift för första gången år 1616, dock så ska denna skribent, Johannes Messenius, hämtat sin information från en källa från 1400-talet.

Folke är relativt vida omnämnd i modern tid. Han har fått en speedwayklubb (Filbyterna Speedway) uppkallad efter sig och han är på loggan till en av Nordens största motortävlingar (Stångebroslaget i Linköping). I Göteborg finns gatan Folke Filbyters stig som är uppkallad efter honom. Han har även fått ett Kustpilen-tåg uppkallat efter sig. Folke omnämns även i det klassiska vikingaeposet Röde Orm (1954) av Frans G. Bengtsson. Romanen Folke Filbyter (1905) av Verner von Heidenstam handlar, som titeln antyder, om honom. På Stora Torget i Linköping står han som staty. Det finns även ett motell uppkallat efter honom.

image

Folke Filbyter som staty i Linköping

*= Bjälboätten, även kallad Folkungaätten, var en mäktig medeltida svensk ätt. Ättens medlemmar tillhörde länge den svenska makteliten. De hade sitt högsäte i Östergötland och på gården Bjälbo (Mjölby kommun). Flera av ättens medlemmar var jarlar och sedermera kungar i Norden. Ätten dog slutligen ut på 1300-talet med riddaren Erik Valdemarsson (den yngre).

Standard
Uncategorized

Nattramn

En nattramn är en korp som enligt sägen är en osalig ande av ett odöpt barn, någon som begått självmord eller någon som är begravd i ovigd jord. Själva ordet ”ramn” är ett gammalt svenskt ord för korp. Enligt sägen så visar sig en nattramn bara under nattetid och vanligtvis vid större högtider. Den flyger aldrig närmre marken än höjden på oxarnas ok och den flyger alltid från väster till öster. När den flyger ger den ifrån sig ett knarrande ljud, likt gnisslet från ett osmort vagnshjul.

Enligt sägen är den konstant på väg till Kristus grav, men den kan dock bara färdas under nattetid och får ingen ro förrän den kommit fram.

En nattramn är i första hand ett nordiskt väsen och inte ett kristet – då den självklart inte omnämns i Bibeln.

image

Standard