Uncategorized

Iduns äpplen

En gång i veckan delar asynjan Idun ut sina äpplen till de andra gudarna. Det är magiska äpplen som håller gudarna unga och starka. Idun är den enda gudinnan som har kunskapen att odla de magiska äpplena. Hon tar hand om dem som de vore hennes egna barn och när de har mognat lägger hon försiktigt ner dem i sitt skrin.

En dag var Oden, Loke och Höner ute och gick. De såg att solen var på väg ner bakom träden samtidigt som de blev hungriga. De lyckades fånga en stor oxe som de grillade över en öppen eld. Efter en stund tog Loke bort oxen från elden för att äta, men då han började skära i köttet insåg han att den inte var genomgrillad och rå på insidan. De grillade då oxen ytterligare en stund, men då de skar i köttet igen upptäckte de att det fortfarande var rått, märkligt nog. Loke var förbryllad och frågade då vad felet var?

En röst från det närmsta trädet svarade att köttet inte skulle bli grillat nog förrän han tillät det. Asarna blickade upp och såg en gigantisk örn, som egentligen var jätten Tjatse i förklädnad, sitta i trädets krona. Asarna förstod vad örnen ville och lovade att dela med sig av köttet och örnen skulle då tillåta det att bli färdiggrillat. Loke grillade oxen en tredje gång och det började bli färdigt. Örnen störtade då ner och slet åt sig alla de bästa bitarna och flög upp i trädet igen. Loke blev då rasande och tog tag i en stor gren och slog till örnen. Det skulle han inte ha gjort. Örnen grep tag i grenen med sin väldiga klor och flög iväg – men Loke hängandes i grenen. Lokes kropp slog in i både träd och berg. Loke gnällde och bad om att bli nedsatt. Han lovade örnen att ge honom Iduns magiska äpplen om han fick leva. Örnen återvände med Loke till Oden och Höner. Loke berättade då ingenting om vad han lovat örnen.

När de återvände till Asgård sökte Loke genast upp Idun. Han visste att det var dags för henne att gå sin runda och dela ut sina äpplen. Loke frågade om han fick slå henne följe vilket hon inte hade något emot. Istället för att gå den vanliga vägen, via asarna hem, ledde Loke henne till Tjatse (som fortfarande var i örnform). Örnen grep tag i Idun och hennes äpplen och flög iväg mot sitt hem Trymheim. Loke smög då tillbaks till de andra asarna och låtsades som ingenting.

När asarna inte fick sina äpplen började de genast åldras och försvagas. Oden förstod att det var Loke som låg bakom detta och eftersom Loke var rädd för Odens raseri så erkännande han ganska snart. Loke ömkade sig och sa att han skulle rädda Idun och ta tillbaks hennes äpplen.

Loke lånade Frejas falkhamn och flög till Trymheim för att hinna Idun. Han hade tur, Tjatse var inte hemma när han anlände. Loke förvandlade då Idun till en nöt. Han tog nöten i näbben och flög i all hast tillbaks till Asgård. Tjatse (fortfarande som örn) fick syn på Loke (som falk) och började genast att jaga honom. Loke, med nöten i näbben, flög så fort han kunde men örnen knappade in på honom. Till slut var den alldeles hack i häl. Fåglarna närmade sig Asgård och asarna fick syn på dem. Vid Asgårds mur hade asarna gjort en hög av träspån. Så fort Loke flög över muren så stack asarna träspånet i brand. Lågorna slukade örnen och förstörde fjädrarna så att den störtade ner i marken. Tor rusade då fram och slog ihjäl honom med sin hammare. Efteråt så kastade han upp jättens ögon i himlen och de blev till stjärnor.

image

”Idun och äpplena” av James Doyle Penrose

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s