Huldufólkir

Huldufólkir är isländska för ”det gömda folket” eller ”det osynliga folket”. Det är alver inom isländsk folktro och det är fortfarande många islänningar som tror på deras existens. Alverna är människoliknande och har övernaturliga förmågor. Är man snäll mot alverna kan det löna sig och är man elak mot alverna kan det straffa sig. Huldufólk tros bo i stenar och är man på Island bör man inte kasta sten alls – man kan både råka förstöra deras hem genom att röja bland stenarna eller man kan råka träffa en alv med stenen man kastar.

Vid ett flertal tillfällen har byggnadsprojekt blivit tvungna att hitta annan mark och vägar har dragits om. Allt för inte inte störa alverna och möjligtvis förstöra deras hem.

Liknade alver finns även inom färöisk folktro. Enligt sägen på Färöarna är alverna storväxta, iklädda gråa kläder och svart hår. De bor i jordhögar och ogillar kyrkor, kors och elektricitet.

Annons

Iduns äpplen

En gång i veckan delar asynjan Idun ut sina äpplen till de andra gudarna. Det är magiska äpplen som håller gudarna unga och starka. Idun är den enda gudinnan som har kunskapen att odla de magiska äpplena. Hon tar hand om dem som de vore hennes egna barn och när de har mognat lägger hon försiktigt ner dem i sitt skrin.

En dag var Oden, Loke och Höner ute och gick. De såg att solen var på väg ner bakom träden samtidigt som de blev hungriga. De lyckades fånga en stor oxe som de grillade över en öppen eld. Efter en stund tog Loke bort oxen från elden för att äta, men då han började skära i köttet insåg han att den inte var genomgrillad och rå på insidan. De grillade då oxen ytterligare en stund, men då de skar i köttet igen upptäckte de att det fortfarande var rått, märkligt nog. Loke var förbryllad och frågade då vad felet var?

En röst från det närmsta trädet svarade att köttet inte skulle bli grillat nog förrän han tillät det. Asarna blickade upp och såg en gigantisk örn, som egentligen var jätten Tjatse i förklädnad, sitta i trädets krona. Asarna förstod vad örnen ville och lovade att dela med sig av köttet och örnen skulle då tillåta det att bli färdiggrillat. Loke grillade oxen en tredje gång och det började bli färdigt. Örnen störtade då ner och slet åt sig alla de bästa bitarna och flög upp i trädet igen. Loke blev då rasande och tog tag i en stor gren och slog till örnen. Det skulle han inte ha gjort. Örnen grep tag i grenen med sin väldiga klor och flög iväg – men Loke hängandes i grenen. Lokes kropp slog in i både träd och berg. Loke gnällde och bad om att bli nedsatt. Han lovade örnen att ge honom Iduns magiska äpplen om han fick leva. Örnen återvände med Loke till Oden och Höner. Loke berättade då ingenting om vad han lovat örnen.

När de återvände till Asgård sökte Loke genast upp Idun. Han visste att det var dags för henne att gå sin runda och dela ut sina äpplen. Loke frågade om han fick slå henne följe vilket hon inte hade något emot. Istället för att gå den vanliga vägen, via asarna hem, ledde Loke henne till Tjatse (som fortfarande var i örnform). Örnen grep tag i Idun och hennes äpplen och flög iväg mot sitt hem Trymheim. Loke smög då tillbaks till de andra asarna och låtsades som ingenting.

När asarna inte fick sina äpplen började de genast åldras och försvagas. Oden förstod att det var Loke som låg bakom detta och eftersom Loke var rädd för Odens raseri så erkännande han ganska snart. Loke ömkade sig och sa att han skulle rädda Idun och ta tillbaks hennes äpplen.

Loke lånade Frejas falkhamn och flög till Trymheim för att hinna Idun. Han hade tur, Tjatse var inte hemma när han anlände. Loke förvandlade då Idun till en nöt. Han tog nöten i näbben och flög i all hast tillbaks till Asgård. Tjatse (fortfarande som örn) fick syn på Loke (som falk) och började genast att jaga honom. Loke, med nöten i näbben, flög så fort han kunde men örnen knappade in på honom. Till slut var den alldeles hack i häl. Fåglarna närmade sig Asgård och asarna fick syn på dem. Vid Asgårds mur hade asarna gjort en hög av träspån. Så fort Loke flög över muren så stack asarna träspånet i brand. Lågorna slukade örnen och förstörde fjädrarna så att den störtade ner i marken. Tor rusade då fram och slog ihjäl honom med sin hammare. Efteråt så kastade han upp jättens ögon i himlen och de blev till stjärnor.

”Idun och äpplena” av James Doyle Penrose

Intervju med Micke från Nordiska Asa-samfundet

Asatemplet har varit i kontakt med Micke från Nordiska Asa-samfundet och fått svar på några frågor.

1. Berätta lite om dig själv och samfundet?

– Hejsan Micke heter jag, ledamot och skribent på Nordiska Asa-samfundet. Samfundet har funnits sedan midsommar 2014, den 26 feb. i år blev vi godkända av kammarkollegiet och är nu ett registrerat samfund.

2. Hur upptäckte du personligen asatro?

– Jag har alltid haft ett intresse av vikingar sedan barnsben och nu på äldre dagar har jag läst mer och mer om Asatron. Det problemet jag stod inför då, var att jag hade svårt att finna någon grupp av något slag där man kunde träffa likasinnade, till slut så hittade jag Asa-samfundet och blev medlem direkt. Så det var inget som kom sådär direkt, utan det har växt sig större med tiden. Det jag hade läst innan om Asatron fick mig att känna igen mig i hur jag själv lever och tänker, när jag sedan efter att blivit medlem och fick börja skriva inlägg och texter på samfundets hemsida och fb kände jag att jag hittat tillbaka till mig själv.

3. Varför är det viktigt med ett asatro-samfund?

– Det är väldigt viktigt att vi minns vårt förflutna och aldrig glömmer bort våra förfäders slit med att bygga upp vårt land. Vi kan genom samfundet föra samman alla med samma syn på livet. Vi vill bevara våra traditioner och ta tillbaka den sanna meningen med våra högtider. Vi kan samla grupper med likasinnade för blot, vilket vi kommer att göra för första gången nu till midsommar vid Rökstenen.

4. Hur tror du personligen att framtiden för asatro i Norden ser ut?

– Asatron har en stor framtid då den nu börjat att uppmärksammas mer och mer. Vi ser det som vår uppgift att i media och annat berätta att det finns ett alternativ till dem som inte känner sig hemma i andra religioner. I och med att vi växer som samfund och får igång flera regioner så kommer det att sprida sig över landet och som sagt samla ihop de Asatroende som finns runt om i landet men som kanske inte funnit likasinnade att diskutera med.

5. Vad har samfundet för planer på kort sikt?

– Just nu ligger mycket arbete på att få ut texter om tex runor och gudar och gudinnor på hemsidan. Vi håller även på med att lämna in en ansökan om att få medlemmarnas årsavgift på skatten. Vi planerar för fullt inför blotet vid Rökstenen på midsommar vilket känns fantastisk kul då det blir vår riktigt första offentliga sammankomst.

6. Hur gör samfundet för att nå ut till fler och få fler medlemmar?

– Vi jobbar hårt med att synas i media för att kunna sprida ordet om samfundet. Vi har en Facebooksida som ses av många varje dag där vi också lägger ut evenemang som tex en träff på Birka nu i Maj. Vi har även startat upp en youtubekanal där vi lägger ut bland annat radio-intervjuer.

7. Slutligen, vad vill du personligen säga till bloggens läsare?

– Jag skulle vilja säga till alla att gå in på vår hemsida http://www.asa-samfundet.se och läsa mer om oss, och om de finner det intressant ta kontakt med oss för en diskussion eller bli medlem i vårt samfund.

Micke från Nordiska Asa-samfundet

Torshammare som smycke

Det är inte helt ovanligt att se torshammare, Mjölner, som halssmycke i dagens Norden. Traditionen att bära torshammare runt halsen är dock mycket gammal. I den forna Norden, främst under vendel- och vikingatiden, så bar man smycket – även efter kristendomens framfart för att visa att man höll fast vid den gamla tron. De flesta funna torshammare är av silver, men också vissa av järn. Torshammare bars både av män och kvinnor. Ett flertal fynd av torshammare-smycken har gjorts runt om i Norden.

Torshammare av silver från Läby socken, Uppsala kommun, Uppland, Sverige

Torshammare av järn från Södermanland, Sverige

Torshammare av förgyllt silver från Erikstorp, Ödeshögs kommun, Östergötland, Sverige

Torshammare av silver från Bredsättra socken, Borgholms kommun, Öland, Sverige

Torshammare av silver från Horda, Moheda socken, Alvesta kommun, Småland, Sverige

Torshammare av silver från Sandby socken, Lunds kommun, Skåne, Sverige

Torshammare av silver från Pålstorp, Raus socken, Helsingborgs kommun, Skåne, Sverige

Torshammare av silver från Gärsnäs säteri, Östra Herrestads socken, Skåne, Sverige

Torshammare från Slottsmöllan, Halmstad, Halland, Sverige

Torshammare från Rømersdal, Bornholm, Danmark

Torshammare av silver från Mandemark, Møn, Danmark

Torshammare av silver från Fitjar, Hordaland, Norge

Torshammare av silver från Skåne, Sverige

Skade

Skade är en jakt- och vintergudinna inom nordisk hedendom. Hon påminner mycket om asen Ull. Skade är dotter till jätten Tjatse, men hon tolkas både som jättinna och asagud. Hon och hennes far bor i boningen Trymheim.

Då Skades far Tjatse dödades av asarna så beväpnade hon sig och färdades till Asgård för att hämnas. Någon strid bröt dock aldrig ut, istället så skedde en förlikning mellan de båda parterna. Skade erbjöds då att välja en av asarna att gifta sig med, men hon fick bara se deras fötter. Hon betraktar dem alla men till slut faller hon för Njords fötter. Njord har fina och rena fötter för att han bor vid havet och vadar hela dagarna.

Äktenskapet mellan Skade och Njord blev dock inte särskilt lyckat då de inte klarade av att bo tillsammans. De prövade att bo nio nätter hos varandra. Skade avskydde att bo vid havet och höra måsarnas skrän och Njord avskydde att bo i Trymheim och höra ulvarna yla. De bor istället på varsitt håll.

Skade väljer sin make genom att titta på deras fötter av Louis Huard

Vad är ett vargkors?

Ett vargkors, eller varghammare, är en forntida isländsk symbol som har hittats i form av ett halssmycke. Man hittade smycket år 1910 i Foss i Hrunamannahreppur i Árnessýsla, regionen Suðurland, på södra Island. Det är daterat till 900-talet och gjort av silver. Smycket är format som ett kors (eller en hammare) med tre stycken lika långa armar, den fjärde armen är något längre med ett varghuvud längst ut. I mitten av smycket finns ytterligare ett kors.

Det är vida debatterat ifall korset är en kristen eller en hednisk symbol. Smycket kan så klart tolkas som ett vanligt kristet kors, men det kan även tolkas som Tors hammare. Varghuvudet kanske tillhör Fenrisulven? Smycket kanske fungerade som både ett kristet kors och en torshammare, 900-talet var en tid då kristendomen redan hade nått Island. Man ville kanske helt enkelt gardera sig och blidka ALLA gudar.

Norden har fått sitt första asatempel på 1000 år

Den danske hedningen Jim Lyngvild har på egen hand, med hjälp av några vänner, byggt Nordens första asatempel/gudahov på 1000 år. Byggnaden står klar men den officiella invigningen äger rum den 30 maj. Inne i byggnaden finns fyra stycken gigantiska askträd som pelare, de ska så klart symbolisera världsträdet Yggdrasil. Projektet tog bara tre veckor att färdigställa.

Ett asatempel på Island är under konstruktion.

Jim Lyngvilds asatempel i Danmark