Uncategorized

Runor

Runor är germanska skrivtecken som uppstod runt år 100, sannolikt fanns de ännu tidigare. De äldsta runfynden är från det sena 100-talet e.Kr., främst inhuggna i stenar och metallbleck – de runor som höggs in i trä är sedan länge förstört av tidens tand. Runornas alfabet kallas för ”futhark” – vilket är följden av de sex första runorna. Runt 1000-1200-talet ersattes runorna av det latinska alfabetet, trots detta levde runorna kvar i delar av Norden länge – i Dalarna använde man runor ända in på 1800-talet.

Ordet ”runa” betyder ”hemlighet” eller ”visdom”. En runa kan även kallas en ”stav” då den vanligtvis består av ett lodrätt streck (huvudstaven), från vilken ett eller flera sneda streck utgår (bistaven).

Den äldsta varianten av runor hade 24 tecken, den så kallade äldre futharken. Mellan åren 500-800 förändrades språket i Norden påtagligt och man övergick till den yngre futharken, som består av 16 tecken. Detta var det som gällde under vikingatiden.

Oden sägs vara runornas fader. Runorna kom till honom då han offrade sig själv genom att hänga sig i Yggdrasil, i nio dagar och nio nätter utan mat och vatten, genomborrad av sitt spjut Gungner och piskad av vinden. Oden delade sedan med sig av runornas visdom till människorna.

image

Den yngre futharken

Sugen på att läsa någonting mer? Beställ Inkräktarna av Linus Karlén

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s