Uncategorized

Väringagardet

Väringagardet var ett militärt förband som bestod av så kallade väringar*. Förbandet verkade runt 900- och 1000-talet i det bysantinska riket. När den bysantinske kejsaren i Miklagård, nuvarande Instanbul, upprättade sin personliga livvakt så valde han främst nordmän för detta – så skapades väringagardet. Nordmän, som ibland på sina långfärder hamnade hos kejsaren, ansågs vara de bästa krigarna. Nordmännen ansågs vara starka och modiga och, till skillnad från de infödda, så skulle de inte lägga sig i inre politiska maktkamper. När sedan många nordmän, bland dem Skopte Ögmundssons följeslagare, kom hem till Norden och berättade om de rikedomar de vunnit så gjorde det att fler nordmän ville åka ner och tjänstgöra åt kejsaren. Även i viss mån britter och sydgermaner tjänstgjorde i väringagardet. Att åka på långfärd och att tjänstgöra i fjärran blev något av en tradition. Väringagardets uppdrag såg lite olika ut beroende på vem som var kejsare vid den tidpunkten.

När den bysantinske kejsaren Alexius I Comnenus, som regerade åren 1081-1118, hamnade i krig med den normandiske fältherren och korsriddaren Robert Guiscard så blev väringagardet inkallade i strid. Vid ett tillfälle, sägs det, lyckades de driva normanderna på flykt med endast runt 500 man. Vid ett senare tillfälle hamnade väringagardet långt ifrån den bysantinska huvudarmén. Utmattande efter en lång marsch och uppfyllda av tidigare segrar så anfölls de av normandiska styrkor. De slogs tappert men förlorade till sist. När striden var över var platsen full av lik. Några få väringar lyckades ta sig upp på ett närliggande tempeltak, men dog i lågorna när normanderna brände ner byggnaden. Väringagardet utplånades och bysantinska riket förlorade slaget. Kejsaren Alexius I Comnenus lyckas svårt skadad fly och överleva.

Väringagardet utplånades men återskapades fort. Kejsare Alexius skickade nordmän tillbaks Norden för att rekrytera fler soldater. Till den norske kungen, Kung Sverre, skickade han Hreidar Sendimadr med ett brev stämplat med kejsarens sigill. Han önskade 1000 starka och stridsdugliga soldater till sitt garde. Kung Sverre kunde dock inte upplåta de männen som han önskade då han låg i fejd med Danmark. Istället för att upplåta 1000 soldater så upplät han bondsöner – vilka rekryterades av kejsaren och blev en del av väringagardet. Även den svenska och den danska kungen fick liknande brev med liknande önskemål.

När väringagardet inte stred så gjorde de andra sysslor. Bland annat så kunde de agera som fanbärare, fackelbärare eller stå vakt osv.

Det var tack vare väringagardet och resor i österled i allmänhet som nordborna först kom i kontakt med den Nordenfrämmande kristendomen.

image

Kejsare Alexius I Comnenus från ett grekiskt manuskript

*= väringar är benämningen på de nordmän som tjänstgjorde under fjärran kejsare. De bedrev även handels- och plundringståg österut (”i österled”).

Annonser
Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s