Uncategorized

Yggdrasil

Yggdrasil är inom nordisk mytologi en ask (träd) som innefattar hela världen. Det är världens största träd och hemvist till alla världens varelser (på ett eller annat sätt). Från dess höga grenar, som täcker hela himlen, faller regn ner över världen.

Yggdrasil har tre rötter. Den första går till människornas (Midgård) och gudarnas rike (Asgård), den andra till jättarnas rike (Jotunheim) och den tredje till underjorden/de dödas rike (Nifelheim). Under varje rot finns det en brunn. Den första brunnen kallas Urdarbrunnen, även Urds brunn, och det är där gudarna håller ting och beslutar om framtiden. Intill Urdarbrunnen bor nornorna Urd, Verdandi och Skuld som spinner livets trådar (de bestämmer hur länge varje människa ska leva). Varje dag öser de vatten varje dag över Yggdrasils rot så att trädet inte ska vissna. Den andra brunnen kallas Mimers brunn, visdomens och kunskapens källa. Asen Mimer får sin visdom från brunnen då har dricker ur den varje dag. Oden offrar sitt ena öga för att få ta en klunk ur den. Ögat som han offrade la han ner i brunnen och kan därför se allt som händer i världen. Under den tredje roten skapas floden Vergelmer. Alla världens vattendrag härstammar från den väldiga floden. I Vergelmer ligger draken Nidhögg och gnager på Yggdrasils rot.

I Yggdrasils topp står örnen Hräsvelg och skapar alla världens vindar med sina vingslag. Mellan Hräsvelgs ögon står höken Väderfölne. Väderfölne är den varelsen som står högst upp i världen och har därför tappat sin färg av all sol och vind. Örnen Hrälsvelg och draken Nidhögg är ständigt ovänner och talar inte med varandra. Därför springer ekorren Ratatosk upp och ner längs Yggdrasils stam och förmedlar budskap mellan dem. I Yggdrasils krona står hjortarna Dain, Dvalin, Duneyr och Duratror och äter av trädets löv. Även geten Heidrun, hjorten Eiktyrner och tre andra hjortar, som står på Valhalls tak, livnär sig på Yggdrasils löv. Trots dessa tärande djur så är trädet alltid grönt och vid liv.

image

Yggdrasil

Annons
Standard
Uncategorized

Brisingamen

Brisingamen, även kallat Frejas smycke, eldsmycket eller Brisingasmycket, är inom nordisk mytologi världens vackraste smycke. Det smiddes av de fyra dvärgarna, tillika Ivaldesönerna, vid namn Grer, Berling, Dvalin och Alfrik. Freja var begeistrad av smycket och ville köpa det men dvärgarna ville inte sälja det. De kom överens att om hon spenderade en natt med var och en av dem så fick hon det – och det gjorde hon.

När Loke sedan skvallrade för Oden vad Freja hade gjort för att få smycket blev han rasande. Oden tvingar henne då att starta krig mellan två jordiska kungar. Dessa krigade hela dagarna, på nätterna förvandlades de döda till sten för att sedan vakna till liv på morgonen och slåss igen. Dessa strider skulle inte ta slut förrän Ragnarök. Dock så bryts förbannelsen när en stridande kämpe blir döpt. Kämpar som dödas av en döpt kämpe går inte att återuppliva.

En dag bestämmer sig Loke, tjuvaktig som han är, att stjäla smycket från Freja. Han vakade varje natt utanför hennes hem Folkvang, men hon glömde aldrig att låsa porten. Loke hittade då en liten spricka i porten och förvandlade sig till en fluga och kröp igenom den. Där inne låg Freja och sov med smycket kring sin hals. Smycket låg med spännet nervänt så att Loke kunde inte knäppa upp det utan att väcka Freja. Han förvandlade sig då till en loppa och bet Freja i kinden så att hon vaknade till och vände på sig. Loke kunde då enkelt knäppa upp spännet och stjäla smycket.

Loke gömde smycket vid ett skär som heter Singasten. Han förvandlade sig till en säl och la sig ner för att vakta det. När Heimdall fick höra om stölden förstod han direkt att det var Loke som stulit det. Han förvandlade sig då till en säl, även han, och begav sig till Singasten. Det blev en vild kamp mellan sälarna (Loke och Heimdall) men Heimdall segrade till slut och gav tillbaks smycket till Freja.

Standard
Uncategorized

Våra gudamakter – ny hednisk informationsskrift

Ideella Kulturföreningen har släppt en ny skrift. Den heter Våra gudamakter – En förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter och handlar om asatrons alla gudar. Skriften finns att beställa på bloggen Ideell Kulturkamp.

Läs om den här:
https://ideellkulturkamp.wordpress.com/2015/10/16/ny-skrift-utkommen-vara-gudamakter/

image

Standard
Uncategorized

Osebergsskeppet

Osebergsskeppet är ett långskepp från vikingatiden som man grävt fram ur en stor gravhög i Norge. Det hittades 1903, men grävdes fram 1904-1905. Själva gravhögen, Osebergshögen, ligger vid Osebergs gård i Vestfold fylke, strax norr om Tønsberg vid Oslofjordens västra strand. Den mäter 6,5 meter i höjd och 40 meter i diameter. Förutom skeppet så innehöll högen resterna av en oxe, femton hästar, fyra hundar, vävstolar, köksutrustning, skeppsutrustning, sängar, kistor, en vagn, fyra slädar, valnötter, äpplen med mera. Dendrodatering av trä från gravhögen har visat att skeppet byggts 820 och graven tillslutits 834. Högen innehöll även resterna av två kvinnor – en äldre och en yngre.

År 2002 upptäckte man att bara akterskeppet och gravkammaren har varit täckta från början, och graven har därmed stått halvöppen en tid innan skeppet begravdes helt.

Gravhögen blev under forntiden plundrad minst en gång. Trots plundringen är Osebergshögen en av de största och viktigaste fornlämningarna i Norden.

Själva skeppet är mycket välbevarat och det tros bero på att det legat under lerhaltig jord vilket utgjorde en syrefattig miljö. Skeppet är 5,1 meter brett och 21,5 meter långt. Det är otroligt vackert vad gäller utsmyckning och träsniderier. Skeppet är tillverkat av ek medan årorna (femton par har hittats), masten, bottenplankan med mera är tillverkat av furu.

Skeppet i gravhögen låg förankrat under ett stenblock, vilket kan tyda på att det ”låg i hamn” och inte skulle ut på ”en sista färd”.

Osebergsskeppet, och resten av fynden, går idag att se på Vikingskipshuset i Oslo.

image

Osebergsskeppet

Standard
Uncategorized

Ivaldesönerna

Ivaldesönerna är inom nordisk mytologi en brödraskara av dvärgar. Deras far heter Ivalde, även känd som dvärgarnas furste. Han härskar i underjorden och är även far Hjuke och Bil som färdas med månen över himlavalvet.

Ivaldesönerna är smeder som smider magiska vapen och föremål. De har bland annat skapat Tors hammare Mjölner, Sivs guldhår, Odens spjut Gungner och hans guldring Draupner, kedjan Gleipner som håller Fenrisulven fången, Frejs skepp Skidbladner och hans galt Gyllenborste.

Lokes vad

Då Ivaldesönerna hade smitt Skidbladner, Gungner och Sivs guldhår slog Loke vad om sitt huvud med Brokk, en av Ivaldesönerna, att han inte kunde skapa liknande föremål igen. Brokk skred till verket men Loke frammanade en fluga som bet Brokk samtidigt som han jobbade. Brokk lyckades ändå med uppgiften och skapade Mjölner, Draupner och Gyllenborst. Loke och Brokk begav sig sen till Asgård för att få vadet bedömt. Oden, Tor och Frej beslöt att Brokk hade vunnit vadet. Loke försökte då fly för att rädda sitt liv som var på spel. Tor fångade dock in honom och tänkte krossa hans skalle. Brokk tyckte då synd om Loke och lät honom leva. Istället fick Loke sina läppar ihopsydda.

En annan version av Lokes vad är att när han förlorade vadet kom dvärgarna för att hämta hans huvud. Loke var helt med på det (att förlora sitt huvud), men dvärgarna hade ingen rätt att ta någon del av hans nacke. Diskussion uppstod och de inblandande kunde inte komma överens om hur huvudet skulle tas utan att skada nacken. Loke fick då sina läppar ihopsydda, då de helt klart tillhörde huvudet.

image

Loke med ihopsydda läppar på snaptunstenen i Danmark

Standard
Uncategorized

Frej

Frej, även kallad Frö, är en fruktbarhetsgud inom nordisk hedendom. Bror till Freja, son till havsguden Njord och far till Fjölner. Frej är av vanasläkte.

Frej äger det magiska skeppet Skidbladner som är så stort så att alla asar får plats i det. Skeppet har alltid medvind och kan segla både på land och vatten. När det behövs kan Frej vika ihop det och stoppa det i fickan. Frej äger även ett svärd som kan strida på egen hand. I hans ägo har han hästen Blodighove och galten Gyllenborste som har glänsande skinn och kan springa på land eller i luften bättre än någon häst. Byggve och Bejla, som förknippas med skörden, är hans två tjänare.

Alla platser och orter som börjar på ”Frö-” är sannolikt platser där Frej har varit husgud.

image

”Frej” av Johannes Gehrts

Standard
Uncategorized

Blot-Sven

Blot-Sven var en mytomspunnen kung som härskade över svearna (Sverige) en kort period under sen vikingatid. De flesta nordborna hade vid denna tid svikit asatron och gått över till kristendomen. Dock så fanns de hedniska traditionerna kvar, riksblot hölls fortfarande och kungen skulle enligt tradition blota. Svearna hade haft några kristna kungar innan som troligen alla hade blotat. Men svearnas dåvarande kung, Inge den äldre, var kristen och vägrade att delta i blotet. Han ville istället avskaffa det. Detta uppskattades varken av folket eller av tinget i Gamla Uppsala. De gav honom ett ultimatum (år 1084): blota eller avsäg dig tronen. Inge vägrade ändå att blota och då steg, enligt sägen, Blot-Sven fram och sa att han skulle fortsätta blota om han fick bli kung. Tinget godtog detta och gjorde Sven till kung istället. Inge återvände till sitt hem i Västergötland där han sannolikt fortfarande ansågs vara kung. Han ska eventuellt ha fördrivits från tinget genom stenkastning.

Blot-Svens regeringstid blev dock kort. Runt år 1087, tre år efter att han blev kung, återkom Inge den äldre till Uppsala med en liten här. De tände eld på Svens hem och dräpte honom när han försökte fly. Även det mystiska asahovet i gamla Uppsala revs troligen under Inge den äldres styre.

Blot-Sven var eventuellt Inge den äldres svåger.

En gravhög vid Östanbro, mellan Västerås och Enköping, har pekats ut att vara rest över Blot-Svens grav.

Namnet Blot-Sven fick han troligtvis i samband med tinget 1084 då han blev kung. En annan tolkning är att Blot-Sven betyder ”svennen som blotar”.

Standard