Uncategorized

Vad är en edsring?

En edsring är en armring (utsmyckning) som symboliserar att man har en ed att hålla. Man höll i ringen och svor en ed inför en gode, gydja, hövding eller någon annan och efteråt trädde man edsringen på sin arm som ett löfte att eden skulle hållas. Det är oklart hur egentligen edsringar användes. Eventuellt så höll flera i ringen samtidigt när eden svors – både den som svor eden och den som eden svors inför. Enligt vissa källor så smordes edsringen in i blod. Edringarna bevarades eventuellt i gudahov.

Edsringar bestod vanligtvis av guld, silver eller järn. Vissa likheter med de moderna vigselringarna?

Dessa ringar omnämns i de isländska sagorna. Edsringar är en mycket gammal sed i Norden.

image

Edsring från Simrishamn, Skåne

Standard
Uncategorized

Ragnarök

Det hela börjar med en tre år lång fruktansvärd vinter vid namn Fimbulvintern. Isiga vindar båser och solen slutar att skina. Därefter följer nöd, lidande, svält och krig över hela världen. Fränder slåss mot varandra och alla blodsband glöms. Människornas samhällen rasar samman av girighet, dekadens och incest.

Tre röda tuppar gal – Gullinkambe galer för asarna, Fjalar galer för jättarna och en tredje tupp galer för de döda i Hels rike. Sedan kommer det våldsamma naturkatastrofer, solen svartnar, jordbävningar, berg rasar ner i havet och stjärnorna störtar från skyn. Fenrisulven bryter sig loss från sina kedjor, Midgårdsormen reser sig ur havet och skapar en flodvåg som översvämmar allt land. Ormens gift förgiftar vattnet och landet. De dödas skepp Nagelfar seglar ut samtidigt som människorna vandrar ner mot Hel. Hela världsträdet Yggdrasil skakar i sina grundvalar. Fenrisulven slukar till slut solen och Hate slukar månen.

Eldjätten Surt och hans här av eldjättar träder fram ur Muspelheim. Surt svingar sitt flammande svärd och splittrar himlen och förstör bron Bifrost. På Vigrids tusenmilaslätt möter han upp med Loke, Midgårdsormen, Fenrisulven, Garm, Hymer och isjättarna. Tillsammans marscherar de mot gudarna.

Heimdal blåser Gjallarhornet och gudarna samlas för ett sista råd. Dvärgarna gömmer sig i sina hålor. Gudarna slår upp portarna till Valhall och Folkvang och alla fruktar då de rider ut med Oden i spetsen.

På Vigrids slätt stöter härerna samman. Tor dräper Midgårdsormen men hinner bara ta nio steg innan han dör av dess gift. Loke och Heimdal spetsar varandra med sina spjut. Vargen Garm slukar Tyr men Tyr dödar honom inifrån. Surt dödar Frej som bara har ett hjorthorn som vapen. Oden dödas av Fenrisulven, men Vidar hämnas honom genom att bända sönder ulvens käkar. Gudarna och kaosmakterna förgör varandra. Världen sätts i brand innan den sjunker ner till havets botten.

Det enda som finns kvar efter Ragnaröks slutliga strid är Nidavallen. Där möts de överlevande gudarna. Tors söner Mode och Magne. Även Odens bror Vile och hans söner Vidar och Vale, Balder återuppstår för att leda asarna. Två stycken människor överlevde också – Liv och Livtrasir. De gömde sig djupt inne i Yggdrasil vid Mimers lund. De två ska befolka världen.

Men ondskan är inte besegrad då Nidhugg ännu lever.

image

”De fördömda gudarnas strid” av F. W. Heine

image

”Ragnarök” av Johannes Gehrts

image

”Tor och Midgårdsormen” av Emil Doepler

Standard
Uncategorized

Överhogdalsbonaderna

Överhogdalsbonaderna, eller Överhogdalstapeten, är textila vävnader från sen vikingatid. De långa vävnaderna är täckta av symboler och figurer från både hedendom och kristendom. Bilder av hästar, människor, träd, kyrkor, symboler och annat går att beskåda på dem.

Bonaderna hittades 1910, av konstären Paul Jonze, i en kyrkbod bredvid Överhogdals kyrka i Härjedalen. Jonze cyklade runt i Jämtland och Härjedalen för att samla in föremål till länsmuseet i Östersund. Väl i Överhogdal sökte han, tursamt nog, igenom kyrkbodarna. Kyrkan hade just renoverats och bodarna var fulla av brädor och bråte. Men där fann han kulturskatterna ihoprullade. Han vecklade ut vävnaderna och såg det uråldriga figurerna och bestämde sig att ta med dem till Östersund. Jonze gav dem till den dåvarande landshövdingefrun, Ellen Widén, som tvättade dem i sitt badkarl. Året därpå, 1911, var det dags för kyrkohistorisk utställing och vävnaderna visades för allmänheten för första gången. Det uppmärksammades att vävnaderna hade revor som såg, relativt, nya ut. Så man skickade vävlärarinnan Helena Öberg till Överhogdal för att leta efter fler bitar av bonaderna. Efter att en hjälpsam man hade hjälpt henne hittade hon flera bitar. En bit som en flicka hade använt som docktäcke, en annan bit som några hantverkare använt som putstrasa och en tredje bit under predikstolstrappan i kyrkan. Dessa fogades samman med resten av vävnaderna – där de passade. Först trodde man att bonaderna var medeltida. Men med modern teknik har man kommit fram till att de är från vikingatiden. De är gjorda någon gång mellan 1040 och 1170 – mest sannolikt i början av 1100-talet. Just den tiden då man bytte den traditionella Nordiska tron mot kristendomen. Bonaderna finns idag att beskåda på Jamtli i Östersund.

Bonadernas motivs betydelse har inte kunnat fastställas. Tolkningarna är många och spridda. Vissa tror att dem visar när Härjedalen kristnades. Med motiv av kyrkor och missionären Staffan. Andra tror att dem visar Ragnarök med asagudarna Tor, Oden och Freja. Även Yggdrasil med tre tuppar, Valhall och Sleipner har tolkats. Vissa tror att det är någon helt annan historia från asatron. Andra tror att det är blandade motiv från både hedendom och kristendom.

Bonaderna har en botten av ofärgat lin och motiven är gjorda av färgat ull. Ullets garn kommer från får av nordisk ras. De klara färgerna kommer alla från växtriket. Den röda kommer från krapp, den blå är från vejde och den gula kommer från färgreseda. För att få grönt fick man blanda vejde och färgreseda. Bonaderna är vävda, på tvären, i en vikingatida varptyngd vävstol. De är vävda med en urgammal teknik som kallas snärjvävsteknik. Den har funnits i Norden sedan stenåldern.

image

Standard
Uncategorized

Odens jakt

Odens jakt, Kvinnojaktssägen, Gideons jakt, Kung Olles jakt, Tomas jakt, Skams jakt, Hindjakten, Nordskytt eller Den vilda jakten, var ett germanskt ”fenomen”. Förr i tiden när det blåste upp, efter skymning, oftast på våren och hösten, så kunde man ibland höra hemska hundskall, klagande, högt vinande ljud och ibland även höga knallar över himlavalvet. Lika snabbt som oväsendet började, så slutade det tvärt. Man trodde då att det var den ridande asaguden Oden med ett följe av övernaturliga väsen som var på jakt efter Skogsrået. Följet for våldsamt fram i skogar och över himlen. Ibland kunde Oden flyga så lågt att man kunde få hästhovarna i huvudet, sades det. Det rörde sig om en modernare version av Oden som använde ett gevär istället för spjutet Gungner. När han hunnit ikapp Skogsrået och skjutit henne så hängde han hennes kropp över Sleipners rygg och red vidare. Under århundraden var detta den enda förklaringen på fenomenet.

Liknande fenomen fanns även i Norge, Danmark och Tyskland.

Vittnen har trott sig höra en större eller mindre skara ryttare dundra fram men aldrig sett något. Man säger sig även ha hört två hundar – en som skäller fint och en som skäller grovt.

I Nosaby socken (Kristianstads kommun) i Skåne kunde det heta: ”Oden for ofta omkring susande och gnisslande. Han har farit här förbi många gånger.”

En person född 1854 i Hemsjö socken (Alingsås kommun), i Västergötland, har sagt: ”Oden hade fått lov, att hans jakt skulle få gå i alla tider, men han skulle aldrig få skjuta efter annat än trollpackor. Jag hör allt Odens jakt ibland. Theodor i Sandvik och jag var ute och skulle ljustra gäddor i Ömmern en gång, och då fick vi höra Odens jakthundar. De skällde och sprang i luften där tvärs över sjön och jagade fram och tillbaka, och rätt som det var small skottet, men då blev vi rädda och gick hem. Det har jag hört flerfaldiga gånger, det är två hundar, en som är grov i målet och så en mera fin. Men jag har aldrig hört’en skjuta mer än den gången vid sjön.”

I mitten av 1800-talet lade zoologen Sven Nilsson fram teorin att fenomenet kunde vara flockar av vildgäss – nattliga flyttfågelsträck. Den hårda vindens dån spelade också en roll. Nilsson hade själv hört fenomenet flera gånger. Gåsropen skulle motsvara hundskallen och vingbruset skulle motsvara de springande hundarnas flåsande. Denna teori är sannolikt riktig.

image

”Åsgårdsreien” av Peter Nicolai Arbo

Standard
Recensioner

Röde Orm av Frans G. Bengtsson

Röde Orm (1954) handlar om den unge skåningen Orm som kidnappas ombord ett plundrande vikingaskepp. De reser längs Atlantkusten i dåtidens Europa. Efter att ha varit med och plundrat en borg i Galicien blir han frände med vikingarna. Sedan blir han tillfångatagen och förd till det dåtida muslimska Spanien. Efter en rad äventyr återvänder han till Norden och besöker ett gille hos Harald Blåtand i Danmark – där det sups otroligt hårt. Orm låter sig kristnas under ett vikingatåg i England. Han åker hem igen och bildar familj innan han åker på en sista resa längs floderna i österled för att hämta hem en stor skatt.

Boken är uppdelat i två delar – Sjöfarare i västerled och Hemma i österled.

Boken är översatt till en mängd språk. 1998 framröstades den till den tredje mest betydelsefulla svenska boken under 1900-talet i SVTs program Röda rummet. Boken finns i en hel uppsjö av utgåvor och översättningar. Den finns bland annat även som talbok, filmatisering, radioteater, radioföljetång, tecknad serie och musikal med mera.

Betyget blir 4,5 av 5 – bland det bästa jag läst. En riktig klassiker! Bengtsson använder sig av ett gammalt språk men det förgyller bara stämningen.

image

Röde Orm

Standard
Uncategorized

Vad är en torshammarring?

En torshammarring är en utsmyckning som användes vid begravningar under vikingatiden. Det är en halsring, vanligtvis i järn, med små torshammarhängen. Hängena kan ibland även vara små ringar eller spiraler. Sannolikt så ska en torshammarring ge beskydd till den avlidne i efterlivet.

Torshammarringar var vanliga runt Mälardalen då dessa hittats i gravar där. Man har även hittat dessa ringar i nuvarande Ryssland, man antar att de tillhört vikingar som varit på långfärd i österled.

image

Standard
Påbud

Hjälp till att sprida det hedniska budskapet!

Gemene man i Sverige (och Norden) idag vet knappt någonting om våra förfäders rika andliga kulturarv. Gemene man vet inte vad blot är? Eller vem Gefjon är? Eller vad en nidstång är för något? Kristendomen har gjort ett bra jobb med att tränga undan den nordiska hedendomen. I Sverige idag finns det tusentals kyrkor och moskéer ploppar upp som svampar ur marken, men det finns inte ett enda asatempel/gudahov. Detta kräver ändring!

imageLappar för utskrift hittar du här. Kan sättas upp på anslagstavlor, stoppas i brevlådor, läggas på bussäten osv.

Passa även på att dela Asatemplets artiklar på sociala medier.

Standard
Uncategorized

Vad är ett vårdträd?

Ett vårdträd är ett stort och dominerande träd som står på tunet, eller på tomten, på gårdar på landsbygden. Vanligtvis är trädet något slags ädellövträd. Enligt sägen så råder det en mystisk koppling mellan trädet, gården och släkten som bor där. Vårdträd har en lång tradition i Sverige.

Vanliga arter på vårdträd är ask, lind, lönn och alm. Det förekommer även ek, valnöt, oxel, rönn och kastanj. I Skåne kan vårdträd vara en stor fläderbuske. I Norrland är det vanligt med en stor björk. Fruktträd är ovanliga som vårdträd.

Inom svensk folktro förknippas trädet med framgång och lycka. Att förstöra det eller att ens bryta ett löv från det sägs alstra sjukdom och olycka. Man får dock beskära de döda och torra grenarna. Enligt sägen så bor gårdens skyddsväsen, tex Gårdstomten eller vättar, under trädet. Åt dessa offrade (blotade) man för att undvika olyckor och sjukdomar för både boskap och människor. Man kan till exempel hälla öl eller mjölk över trädet på torsdagar eller dagar innan helgdagar. Kanske även ställa ut en tallrik gröt vid trädet?

Under trädets krona kan gårdens boende lätta på bekymmer och sorger.

Vårdträdet är sannolikt gårdens högsta punkt och skyddar därför mot blixtnedslag.

Ordet vårdträd kommer från fornsvenskans ”varper” som betyder skydd eller vakt.

Vårdträd ska ej förknippas med livsträd som planteras i samband med barnafödande. Ett livsträd är vanligtvis ett äppelträd.

image

Vårdträd på Långängens gård på Lidingö

Sugen på att läsa någonting mer? Beställ Inkräktarna av Linus Karlén

Standard
Uncategorized

Snorre Sturlasson

Snorre Sturlasson var en isländsk lagman, politiker, historiker, adelsman, hövding, skald och författare. Han är en stor anledning till vår nutida kunskap om den nordiska hedendomen. Sturlasson tros vara född runt 1179 i Hvammur och död den 23 september 1241 i Reykholt. Han var gift två gånger – först med Herdis Bersedotter och senare med Hallveig Ormsdotter. Sturlasson hade flera barn – Jon Snorresson, Orökja Snorresson, Halbera gift med Arne Magnusson, Tordis gift med Torvald Vatnsfjording, Ingeborg gift med Gissur Thorvaldsson.

image

Ett konstverk av Snorre Sturlasson av Hauks Stefánssonar

Han var en högt uppsatt man i det samtida isländska samhället. Vid två tillfällen agerade han lagsagoman på det isländska Alltinget – en mycket hög position. År 1218 utnämndes han, och han medregent Skule Bårdsson, till lendmann av den norska kungen Håkon Håkonsson. 1239 utnämndes han till jarl av Island av Bårdsson.

Strulasson mördades år 1241 av politiska skäl. Han dödades i sitt hem Reykholt av sin före detta svärson Gissur Thorvaldsson, på uppdrag av kung Håkon Håkonsson. Anledningen var att Sturlasson hade stött Skule Bårdssons uppror mot den norska kungen.

Han är främst känd för sina skrifter, eller ”eddor”. Omkring år 1220 sammanställde han verket Den yngre Eddan, även kallad Den Prosaiska Eddan. Den handlar om skaldekonst och nordisk mytologi. Hans skrift Heimskringla, som handlar om Nordens kungar, tros vara från 1230. Även Egil Skallagrimssons saga, som handlar om krigaren Egil Skallagrimssons liv, tros vara skriven av Sturlasson, men det finns vissa tvivel.

Det tåls att nämnas att Sturlasson själv var kristen. Vilket gör hans skrifter till kristna tolkningar.

image

En sida ur Heimskringla

Standard
Uncategorized

Gefjon

Gefjon, som betyder ”den givande”, är en fruktbarhets- och jordbruksgudinna och asynja inom nordisk hedendom. Hon är oskuldernas beskyddare och de kvinnor som dör ogifta eller oskulder hamnar i hennes rike. Hon tillbeds när man behöver styrka för att hålla sin ”kyskhet”.

Gefjon har fyra söner med en jätte.

Enligt sägen har Gefjon bott på Lejre på Själland i Danmark tillsammans med Odens son Skjold. En annan sägen är att hon bad sveakungen Gylfe om land. Han lovade då henne att hon skulle få så mycket land som hon kunde plöja upp på en dag. Hon förvandlade då sina fyra söner till starka oxar som drev hennes plog. Tillsammans lyckades de plöja upp en stor landmassa. Landet som de plöjde bort är idag Mälaren, som då kallades Lögrinn. De bar iväg landmassan och skapade ön Själland i Danmark.

Vid ett tillfälle anklagar Loke henne för att ha ”lagt låren om” Heimdall.

image

”Gefjons fontän” i Köpenhamn av Anders Bundgaard

Standard