Uncategorized

Nordiska väsen

Tron och sägner om olika väsen har funnits i Norden sedan urminnes tider – både kristna och hedniska. Vissa väsen ska man passa sig för medan andra kan bringa lycka. Det finns ofta ”botemedel” eller ritualer man kan utföra om man vill bli kvitt ett oönskat väsen. Väsendenas namn och utseende skiljer lite på var i Norden man befinner sig. Här följer lite information om de mest omtalade väsendena i Norden.

Bäckahästen – var en vit häst som lurade barn att rida på dess rygg för att sedan dra ner dem i vattnet och dränka dem, sades det. Den lockade till sig barn genom att barnen tyckte den var så fin och ville rida på den. Hästens rygg blev längre ju fler barn som satte sig på den. Bäckahästen var en stor och vacker häst som levde i bäckar och åar. Den vilseledde hästar och deras ryttare ner i bäckarna, där den dränkte dem. Bäckahästen har många likheter med Näcken. Man kan tänka sig att både Bäckahästen och Näcken är påhittade för att hålla barn borta från vattendrag. Båda väsen räknas som vattenandar.

IMG_3013.JPG”Gutt på hvit hest” av Theodor Kittelsen

Näcken – var ett manligt vattenväsen som främst höll till i älvar, åar, tjärnar och sjöar i inlandet. Han har varit känd i Sverige och Norge ända sedan fornnordisk tid. Näcken försökte ofta locka till sig människor för att dränka dem. Ofta spelade Näcken fiol i sägner. Det sades att han lockade till sig människor genom att ge dem fiollextioner, sedan dränkte han dem eller förtrollade dem. Nutides uppfattning av den nakna Näcken skiljer sig från den forna. Näcken sades ofta vara rikligt påklädd. Han sades vara klädd i gråa kläder, röd toppluva och stor vitt skägg – likt tomten. Näcken kunde även skifta gestaler.

Skogsrået – även kallad Skogsfrun, Skogssnuvan, Skogsnymfen eller Råndan var ett kvinnligt skogsväsen. Likande väsen fanns över stora delar av Norden. I Norge kallades hon Huldra, i Danmark kallades hon Elverpigen eller Mosekonen och i norra delarna av Sverige motsvaras hon av vittra. Skogsrået var skogens kvinnliga härskarinna, rådare av de vilda djuren som hon skänker till dem hon vill. Framifrån var hon väldigt vacker och tilldragande men bakifrån var hon förskräcklig, med rygg som ett ihåligt ruttet träd. På vissa platser sades hon ha en svans som stack ut under klänningen. Hon lockade till sig ensamma män i skogen och lät dem gå vilse och ibland förförde hon dem. Det sades att hon tar själen av de hon har haft sexuellt umgänge med. Hon hade även boskap enligt vissa sägner. Det sades att asaguden Oden hyste agg emot Skogrået och jagade henne. Det ”fanns” även Sjörået, Bergsrået, Gruvrået och Skeppsrået – alla rådde och vakade över sina respektive domäner.

Troll – var vanliga och vida omtalade i det forna Norden. Dagens ”Hollywoodtroll” är ofta stora, hemska, håriga och onda – men så var inte fallet förr. Troll såg ofta ut precis som människor, kanske med svans, och i vissa fall var de väldigt fagra. Det fanns tillochmed sägner om äktenskap mellan troll och människor. Det finns en hel uppsjö av forna historier om troll.

Två sattyg som troll ofta sysslade med var ”bortbyte” och ”bergstagning”. Bortbyte var när troll smög sig in hos en familj med ett nyfött barn och bytte deras trollunge emot det nyfödda barnet. Var barnet förståndshandikappat trodde man givetvis att det var en bortbyting. För att förhindra detta ofog skulle barnet döpas väldigt tidigt och det skulle hållas under uppsikt hela tiden innan dopet. Men kunde även lägga stål hos barnet som skydd. Bergtagning var när man blev introllad i berget. Ena stunden kunde man vara i skogen och vips så plötsligt var man inuti berget. Om någon hade gått vilse och varit borde ett par dagar så hade han givetvis varit bergstagen. Man kunde få gå fri från berget om man sa ”Jesu namn”, sades det. Det finns en sägen om en man som blev bergstagen in i trollberget och fick syn på en skattkista som trollen hade. Han kastade då sin kniv (stål) över skattkistan och trollen förlorade sin kraft över den och mannen fick den. Kyrkklockor höll trollen borta så det var väldigt vikitigt med kyrkans placering tack vare detta. Troll var även rädda för asaguden Tor och hans hammare, Mjölner.

IMG_3012

”God kväll farbror! Hälsade pojken” av John Bauer

Vittra – var trollens motsvarighet i norra Sverige. De levde underjord och paralellt med människorna. Vittra beskrevs som ett folk som levde familjevis på jordbruk och boskapsskötsel, men på annan plats och under andra tider. Vittra sades ha sin egen boskap, vittrakor. Kastade man stål över en vittrako fick man behålla den. Vitterkor har den egenheten att de alltid mjölkar stävan full, men aldrig mer än så. Vittra såg ut och klädde sig som människor. De var även dödiga till skillnad från många andra väsen. Vittras vägar kallades för vitterstråk. Man bör inte bygga sitt hus på ett vitterstråk för då går det illa när vittran går med sitt boskap rätt genom huset.

Älvor – kallades elverfolk eller ellefolk i Danmark. Älvor var enligt sägen ett kollektiv kvinnliga väsen. De kunde ses dansa i ring över ängar och eller öppna fält. Älvor var lättats att skymta i skymming eller i gryning. Där älvorna hade dansat bildades en ”älvring” eller ”häxring”, en ring av svampar, onaturligt glest- eller onaturligt välvuxet gräs. Om man uträttade sina behov i en sån ring blev man sjuk efteråt. Älvorna var sjukdomsaltrande och kunde blåsa sjukdomar över människor, det kallades att man hade ”fått älvor” på sig. Man kunde dock kurera sig med hjälp av ”motblåst”, till exempel med en blåsbälg.

IMG_3011

”Ängsävlor” av Nils Blommér

Tomten – beskrevs som en liten gubbe med gråa kläder, grå eller röd toppluva, skägg och ett gammalt och skrynkligt ansikte. En tomte var bra och tryggt att ha på sin gård för att han vakade över djuren och stallet, borstade och matade hästarna. Som tack för hans arbete gav man tomten en skål gröt. Tomten var en sann djurvän men hade ett vresigt temprament. Det var viktigt att hålla sig väl med honom, annars kunde han hämnas om man behandlade honom respektlöst eller misskötte djuren. Några exempel på tomtens hämnd var att han dräper en ko om han inte fick en klick smör i gröten. Man fick inte fisa eller urinera i stallet då kunde man få en osynlig örfil, så hård att man flög bakåt. Att ha en tomte på sin gård kunde dock ses som samröre med djävulen och då var man tvungen att bli av med honom. Ett sätt att bli kvitt sin tomten var att få en präst att ”läsa ut” honom. Ett annat sätt var att be sin piga visa ändan för honom tre torsdagar i rad, då skulle tomten bli så upprörd att han lämnade gården.

Lyktgubbar – även kallade Drakbloss, Irrbloss, Lysgubbar eller Drakeldar. Lyktgubbar var i folktron osaliga andar av avlidna lantmätare som medvetet mätt ägogränserna felaktigt. Möjligtvis kunde de ha fuskat och flyttat en ägogräns utan tillstånd. En lyktgubbe var därför dömd att i all evighet vandra längst den rätta ägogränsen. Lyktgubbar beskrivs som hastiga flammor eller ljuslågor som ofta sågs på hedar, myrar, kärr eller över sumpmarker och gravar. Ibland beskrivs de som bollar av ljus som svävar i luften. De var så kallade dödsväsen (andra dödsväsen var, bland annat, Mylingar, Strandvaskare, Gastar, Gengångare och Draugar). Om man följde en lyktgubbe i skogen skulle man sannolikt gå vilse.

Egentligen var lyktgubbar inget annat än ”spökljus” – gas från mossar och myrar som tränger upp ur marken och självantänds.

Bysen – var ett gotländskt väsen – en slags gutnisk tomte. Förr sade man att Bysen skapade problem för Gotlands skogsarbetare. Om man fick syn på Bysen kunde man få synen förvrängd och gå vilse. För att återfå normal syn krävdes det att man vände ett plagg ut och in. Bysen kunde även välta timmerlass och försena transporter. Fast Bysen var inte alltid illvillig utan kunde ibland hjälpa de som behandlade honom väl. Han beskrivs ibland som en gråklädd lite gubbe med röd mössa och bärandes på en yxa. Ibland uppträdde han som en liten stubbe, en oxe eller en liten grå fågel. Bysen var skogens och naturens bevarare.

Enligt sägen var Bysen, precis som en lyktgubbe, en osalig ande av en avliden människa. I vissa fall sades det att han hade begått ett brott under sin livstid och var därför tvungen att vandra på jorden i all evighet. Lyktgubbar och Skogsrået motsvarade Bysen på fastlandet.

Mara – mara var en ung (oftast) rödhårig flicka som genom förbannelse blivit en mara. Hon flög ut nattetid för att plåga folk och djur. Om man hade en ångestfylld, dålig och ”mardrömsfylld” sömn, ibland med kvävningskänslor, sades det att man hade blivit ”riden av” en mara. Enligt sägen så red maran på människors bröst under sömnen. Inte bara människor drabbades – om en häst i stallet var trött, svettig och hade ”marflätor” i manen på morgonen så hade en mara varit framme. En mara kunde ta sig in i huset, eller stallet, genom minsta nyckelhål eller springa i väggen. I Norrland sades det att en mara, helt enkelt, var en elak kvinna som förvandlade sig självmant och flög ut på natten för att plåga andra.

Det fanns olika sätt att bli av med en mara. Om man lade fram en psalmbok och lade kohår mellan sidorna så skulle maran känna sig manad att räkna alla hårstrån. Då skulle hon ge upp efter ett tag och flyga vidare. Att ställa skorna med tåspetsarna mot dörren, dricka ett avkok på linfrö, strö linfrö runt sängen, hänga upp en skata eller hänga upp en lie på kvällen skulle göra att maran inte dyk upp. Man kunde bryta en maras förbannelse om man, vid samma ögonblick som hon förvandlas till människa igen, talade om för henne att hon var en mara. Man kunde även gifta sig med henne. Då gällde det att man fångade maran i rummet genom att täppa igen nyckelhålet (eller springan) som hon flugit in igenom, så att hon inte kunde ta sig ut igen.

Maran återfinns i många svenska ord. Till exempel mardröm, marlock, markvast, satmara, markyss (herpesutbrott) med mera.

Bjära – även kallad Mjölkhare, Puke, Pukhare, Bara, Trollhare eller Trollkatt. Det var magiska dragväsen som skapades av häxor genom ritualer. Enligt sägen använde sig häxor av bjäror för att stjäla mjölk från grannarnas kor. Häxan, som skapade bjäran, blev bunden till den och om man skadade bjäran så skadades även häxan. En bjära beskrivs som ett nystan i Norrland och som en hare i södra Sverige. Slemsvampen trollsmör kallades ibland ”bjäradynga”.

Den första beskrivningen av hur en bjära skapades är från den 15 januari 1597. Det är från en häxprocess i Söderala i Hälsingland. ”Häxorna” sade då att deras bjära bestod av, bland annat, aska från brända bitar av sina tilltänkta offers fönsterkarmar, smör, jord, blod från deras egna fingrar, en orm och metall från kyrkklockor. Från Frostviken i Jämtland finns en detaljerad beskrivning av hur man skapar en bjära. Bland annat så skulle man nysta katthår eller kalvhår tre torsdagar i rad och sedan droppa blod i det. På Gotland skapade man bjäror genom att sy ihop skinnpåsar och sätta fast pinnar under dem. Vanligtvis skulle man säga en magisk ramsa när man väckte bjäran till liv.

I Härkeberga kyrka i Uppland och i Ösmo kyrka i Sörmland finns medeltida målningar av bjäror.

IMG_3010

Bjära i Härkeberga kyrka av Albertus Pictor

Gloson – även kallad Gravson, Gluffsuggan, Galoppson eller Gluppson. Det var en stor och elak spöksugga (eller vildsvin) som plågade människor i främst södra Sverige. Gloson sades ha ett glödande öga (ibland två), ibland sprutande hon eld (ibland kunde hon inte det alls). Hon sades även ha sylvassa ryggborst som hon slipade mot gravstenar. När man förr i tiden gick så kallad ”årsgång” (för att spå framtiden) kunde man ha otur och stöta på Gloson. Då gällde det att springa fort, Gloson sprutade nämligen eld på folk så att de hoppade upp i luften. När deras ben särades av hättan sprang Gloson mellan benen och sprättade upp dem med hennes vassa rygg. Ibland klyvdes människor mitt i tu, sades det. Ibland gick det dock att muta Gloson med lite mat så klarade man sig.

Glosons ursprung är oklart. Vissa tror att hon var påhittad för att få folk att undvika att ägna sig åt ”årsgång”.  Andra tror att det var en senare kvarleva av Frejs galt Gyllenborste, det vill säga en kvarleva från asatron.

Sugen på att läsa någonting mer? Beställ Inkräktarna av Linus Karlén

Annonser
Standard

2 thoughts on “Nordiska väsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s