Uncategorized

Nordisk vallmusik

Vallmusik är traditionell musik som skapats av forntida herdar i samband med vallning* av boskap. Musikens syfte är främst att locka på sina djur eller skrämma bort rovdjur eller oönskade väsen, men också för att föra fram meddelanden eller att ”samtala” med andra herdar. Det vanligaste typerna av nordisk vallmusik är kulning, näverlur, bock- eller kohorn.

Kulning

Kulning är en typ av sång som tros ha växt fram under medeltiden och använts ända in på 1900-talet. I Jämtland, Härjedalen och Dalarna lever kulning till viss del kvar. Kulning användes för att locka på kor vid vallning och det var främst kvinnor brukade sångformen. Sången kan beskrivas som kraftfull, men klar och med väldigt höga toner.

I Jämtland, Härjedalen och Norge kallas kulning för ”kauking”.

Näverlur

Näverlurar är enkla instrument som tillverkas av granträ klädd med näver – eller i vissa fall enbart av näver. En näverlur ger ifrån sig ett trumpetliknande dån som kan höras på långt avstånd. Man spelade olika melodier för att framföra olika meddelanden, till exempel: en björn är här, en ko har gått bort sig, kon är återfunnen, det finns mat för avhämtning, någon är sjuk eller skadad, allt är väl osv. Man kunde även ha en personlig melodi så att andra visste vem man var. Vissa meddelanden, som skulle färdas långväga, kunde spelas av flera i rad och på så sätt kunde sätt kunde meddelandet färdas i flera mil. Står man med en sluttande bergsäng bakom sig så kunde näverluren dåna i flera kilometer.

De äldsta näverlurarna som man hittat i Sverige har daterats till 900-talet. Instrumentet har dock sannolikt funnits betydligt längre.

Blåshorn, så kallade vallhorn, användes på samma sätt som näverlurar.

img_2361

Vykort från Dalarna

*= vallning är att driva djur i en önskad riktning.

Standard
Uncategorized

Det hedniska Stockholm

På många platser i det moderna Stockholm finns det spår av den nordiska hedendomen. Gatu-/torgnamnen Odenplan, Torsgatan och Vanadisplan är några exempel – men det finns många fler. Vid Stockholms stadshus finns en staty av Loke fjättrad, söderut i stadsdelen Västertorp står hans fru Sigyn. På Djurgårdsbron, mellan Djurgården och Östermalm, står statyer av Tor, Freja, Frigg och Heimdal.

image

Standard
Uncategorized

Tre stycken gotländska skeppsättningar

Hela Gotland vimlar utav fornlämningar – bland annat så finns ett antal så kallade skeppsättningar på ön. En skeppsättning är oval stenkrets med spetsiga hörn som påminner om ett långskepp. I Norden finns ungefär två tusen kända skeppsättningar. De flesta är resta under vendel- och vikingatid.

Gannarve skeppsättning

Denna skeppsättning ligger i Fröjels (som eventuellt betyder Frejas) socken, söder om Klintehamn, på Gotlands västkust. Skeppsättningen är 5 meter bred och 29 meter lång. Den ligger på en naturskön plats och ser man den österifrån får man havskusten och Karlsöarna som bakgrundskuliss. Skeppsättningen är ett gravmonument som tros vara från yngre bronsåldern (1100-500 f.Kr.).

1799 tecknande konstnären Carl Gustav Gottfried Hilfeling av skeppsättningen – då fanns det även en ytterligare skeppsättning på platsen. 1852 beskrev dock kulturhistorikern och prostsonen Pehr Arvid Säve skeppsättningarna som helt förstörda. Sannolikt har de förstörts av jordbrukets framfart eller av att gotlänningarna tog stenarna som byggmaterial – eller av kristna fanatiker? 1909 fanns endast stävstenarna till den ena skeppsättningen kvar. 1959 rekonstrueras skeppsättningen efter en undersökning av stenarnas läge och antal.

image

Gnisvärds skeppsättningar

Gnisvärd är ett fornlämningsområde i Tofta socken, söder om Visby, på västra Gotland. Här finns bland annat öns största skeppsättning – den är 7 meter bred och 47 meter lång. Den består av ca hundra resta stenar och på sidorna om den finns två stycken mindre runda stensättningar. Söder om den ligger ytterligare en stor skeppsättning som är 4 meter bred och 36 meter lång. Även den är omgiven av två stycken mindre runda stensättningar. I närheten ligger även ett stenröse som är 16 meter i diameter. Österut ligger ett stort gravfält som består av åtta runda stensättningar och ett gravröse. I närheten, mot kusten, ligger ytterligare ett gravröse som är 2,7 meter högt och 23 meter i diameter.

image

Tjelvars grav

Denna skeppsättning ligger i Boge socken, söder om Slite, på nordöstra Gotland. Skeppsättningen är 5 meter bred och 18 meter lång. Den är sannolikt rest under yngre bronsåldern. År 1938, under ett restaureringsarbete, så fann man en liten stenhällskista som innehöll krukskärvor och brända ben.

Enligt sägen så är det Tjelvar, eller Tjalve, som blivit begravd på platsen. Enligt Gutasagan var Tjelvar den första som landsteg på Gotland, han förde även med sig elden. När elden kom till ön slutade den att sjunka ner i havet på dagen. Tjelvar omnämns två gånger i Snorres Edda, även i Sången om Harbard och i det isländska kvädet Thórsdrápa av Eilífr Guðrúnarson. Snorre Sturlasson skriver i ”Tors färd till Utgårdsloke” att Tjelvar knäckte benet på en av Tors slaktade bockar – och det var därför den haltade dagen efter då den återupplivades. Snorre skriver även i ”Tors kamp mot Rungner” att Tor och Tjelvar slogs sida vid sida mot två stycken jättar.

I närheten av Tjelvars grav ligger två stycken fornborgar som troligtvis är från järnåldern. Något söderut ligger det ett stort gravröse från bronsåldern.

image

Standard
Uncategorized

Kettil Jamte

Kettil Jamte (även Kettil Jämte eller Kettil Anundsson) var enligt sägen den första att bosätta sig i Jämtland*. Han tros ha levt under 700-talet.

Enligt Snorre Sturlasson så var Kettil Jamte son (eventuellt sonson) till Anund Jarl i Sparbu, norra Tröndelagen, i centrala Norge. Vid mitten av 700-talet så begav sig han, tillsammans med ett stort följe av människor och boskap, österut över Kölen (fjällkedjan som utgör gränsen mellan Sverige och Norge). De röjde skogar och odlade mark och bygden fick sedan namnet Jamtland (Jämtland) efter honom. Anledningen till att Kettil Jamte och hans följe utvandrade till Jämtland sägs vara på grund av att Kung Eystein (Östen), även kallad Eystein den onde, härjade svårt i Tröndelagen.

Kettil Jamte omnämns i två skrifter i Snorre Sturlassons Heimskringla – dels i Olav den heliges saga och dels i Håkon den godes saga.

Enligt sägen är Kettil Jamte farfar till Tore Helsing – som var den första som bosatte sig i Hälsingland (därav namnet).

*= att Kettil Jamte skulle vara den första bosättaren i Jämtland är dock bara en sägen då området befolkades för ca 8000-9000 år sedan.

Standard
Uncategorized

Kommuniké från Asatemplet #3

Den nordiska folksjälen är döende. Ett konstant inflöde av främmande folk till Norden kommer tveklöst att leda till att nordborna, ättlingarna till de ursprungliga asatroende, byts ut och på sikt utplånas fullständigt – med folkets undergång så kommer även den nordiska kulturen att utplånas då de båda är sammanbundna.

/Väderfölne

image

Standard